Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållit mitt lölte till dig att läsa i bibeln, fast det bara är
några böcker jag läser, egentligen mest psalmerna och
evangelierna. Och :så är det en bön jag ofta, ofta ber:
’Förskjut mig icke* Gud, utan låt mig få tjäna dig nu pch i
evighet’!»
»Min älskade gosse,» hviskade Ester och slöt Sven till
sitt hjärta, »den bönen ä r redan hörd. Tröttna ej att bedia
den, så skola en gång alla lifvets gåtor lösas för dig!»
Man hinner att säga hvarandra mycket på två timmar,
men då dessa försvunnit, lämna dte efter sig en känsla
af tidlöshet, en evighetsstämning, så snabbt ha minuterna
ilat för tvenne hjärtan, stom efter en lång skilsmässa eller en
smärtsam händelse återfunnit hvarandra.
Ester och Sven sprutto bägge till, väckta som ur en
dröm, vid afgång,sklockans ljud.
»Det är icke möjligt!» utbrast Sven motvilligt, »vi ha
ju just satt oss!»
»Jo, min gosse, det är icke blott möjligt, utan säkert,»
svarade Ester, »skynda dig nu, vi få ej komma för sent.»
Sven hjälpte Ester med kappan, samlade ihop sina
rese-saker och betalade sin skuld, hvarefter de skyndade ut
och kommo alldeles i lagom tid att hinna med tåget, som
på kortare än en timme förde dem till staden.
Vid stationen mötte dem vagnen med kusk och
betjänt; Bengt hade således förstått, att Ester farit och mött
Sven, ty för Sven skulle han ej ha låtit spänna för hästarna.
Då de kommo hem, såg det nästan ut, som om
våningen varit öde; Bengt syntes ej till, endast Gucka och
de andra gamla tjänarna mötte dem och hälsade med ett
uttryck af förskräckt vördnad, liksom hade Sven varit något
slags martyr, som man ej kunde nalkas på vanligt sätt.
Men Sven var mycket »vanlig» i sitt uppträdande; han
hälsade gladt och vänligt och svängde rundt med Gucka
alldeles som han annars brukade. Den förskräckta minen
försvann också genast ur det gamla ansiktet och lämnade
rum för ett strålande belåtet leende. Gud ske lof, de
hade ändå inte kunnat göra honom något riktigt ondt, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
