Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet jag ju så litet om. mig själf — och ännu mindre om
lifvet. Jag tycker bara, att det ligger framför mig så stort,
så underbart, så härligt, jag tycker att jag skall upplefva
och uträtta så mycket. Minas du, att då jag var liten,
brukade jag säga, att Gucka hade ett sagoskrin, som hon hvar
aftoai skulle öppna åt mig? Så tycker jag nu det är med
lifvet — det är som ett stort sagoskrin, oc.h bredvid
sitter någon hemlighetsfull berätterska, som skall förtälja
mig sällsamma saker... Ja, mamma, det är någonting
härligt att ha framför sig hela det stora, rika lifvet — med
alla dess strider...»
Ester blef alldeles blek. och tårarna kommo henne i
ögonen. Denna fasta tro på lifvet, dessa skimrande vårdrömmar
fylfde henne med en känsla af andakt, som griper oss inför
ungdomen med alivarsdraget öfver pannan och trotset kring
läpparna och den längtande, spanande, fjärrskådande
blicken...
Efter några ögonblicks tystnad sade hon, i det hon
smekande strök med handen öfver hans hufvud:
»Jag undrar, min älskling, om du ännu kan läsa din
lilla dikt om skogens djup med samma fromma känsla som
förr?»
Hans ansiktsuttryck förändrades, odh mellan ögonen
lade sig det lilla veck, som kom honom att påminna om
sin far.
»Jag förstår hvad du menar, mamma, och jag vill ärligt
säga dig, att det kanske är någon skillnad. Ser du, det är
i tiden så mycket, som griper en och slungar tankarna in på
områden, som man helt ville fly... Men ett kan jag säga
dig, mamma, att jag känner, ätt de stora frågorna hvadan
och hvarthän’? hvem är Han, hvad vill Han’? dem komma
vi ej ifrån; hur vi än söka kringgå dem, måste hvarje
tänkande och kännande människa förr eller senare ta itu med
dem. Och det vill jag också säga dig, att jag icke vet något
skönare i världshistorien än Kristus... Ofta, då jag
grubblar — och jag grubblar mycket, mycket — stiger
människosonens gestalt upp för mig i sitt höga, enkla majestät, och
jag tycker mig höra en hviskning: ’Här hos mig är
lösningen på alla din tankes gåtor’... Och mamma, jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
