- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
452

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med förtvivlan. Hon förlorade emellertid inte helt och hållet
sin sinnesnärvaro.

— De har alltid varit sådana, stammade hon.

— Jaså! svarade bågskytten. Ännu i går bildade de ett
vackert svart kors, som kom en att känna sig riktigt
andäktigt stämd.

Tristan kastade en skarp blick på cellkvinnan.

— Jag tror, att man känner sig smått illa till mods!

Den stackars kvinnan insåg, att allt berodde på att hon

höll god min, och fastän hon kände döden i hjärtat, började
hon hånskratta åt dem.

— Asch, sade hon. Karlen är full. Det är mera än ett år
sedan en kärra, lastad med sten, stötte emot mitt fönster och
slog sönder gallret. Jag kommer ännu ihåg, hur jag grälade
på kusken.

— Det är sant, sade en annan bågskytt. Jag var med, när
det hände.

Överallt finns det människor, som har sett allt.
Bågskyttens oväntade vittnesmål piggade upp cellkvinnan, som, då
hon undergick detta förhör, passerade över en avgrund på
en knivegg.

Men hon var dömd till att omväxlande kastas mellan
hopp och fruktan.

— Om en kärra gjort det där, återtog den förste soldaten,
borde väl järnstängerna vara böjda inåt, men som ni ser är
de böjda utåt.

— Ha, ha! sade Tristan 1’Hermite till soldaten. Du har
lika fin näsa som någon inkvisitor vid Chåtelet! Svara
genast på vad han säger, käring!

— Min Gud! utbrast hon i förtvivlan och brast i tårar
mot sin vilja. Jag försäkrar er, nådig herre, att det var en
kärra, som sprängde järnstängerna. Ni hörde ju, att den där
mannen såg det. Och för resten, vad har den saken att göra
med zigenerskan, ni talar om?

— Hm! brummade Tristan.

— För tusan, inföll soldaten, som kände sig smickrad av
sin förmans beröm, järnstängerna är ju avbrutna helt
nyligen!

452

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:19:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free