Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gumma, sade mannen, som hade ett vilt utseende, vi
letar efter en trollpacka för att hänga henne, och man har
sagt oss, att du hade hand om henne.
Den stackars modern anlade en så likgiltig uppsyn, hon
kunde, och svarade:
— Jag förstår inte alls, vad ni talar om.
Den andre fortsatte:
— Guds huvud! Vad var det då för en historia den där
vilt stirrande prästen berättade för oss? Var är han?
— Nådig herre, han har försvunnit, sade en soldat.
— Seså, gamla toka, fortsatte anföraren. Ljug inte för
mig. Man har överlämnat en trollpacka i ditt förvar. Var har
du gjort av henne?
Cellkvinnan ville inte neka rent ut, ty hon fruktade att i
så fall väcka misstankar, så hon svarade i uppriktig och
vresig ton:
— Om ni talar om en lång ung flicka, som man alldeles
nyss överlämnade i mina händer, så kan jag tala om för er,
att hon bet mig i handen och att jag släppte henne. Det är
allt. Låt mig nu vara i fred.
Anföraren gjorde en grimas av missräkning.
— Ljug inte för mig, gamla spöke, sade han. Jag heter
Tristan l’Hermite, och jag är kungens gode vän, hör du det?
I det han såg sig omkring på torget, tillade han: Det är ett
namn, som har god klang här.
— Om ni så vore Satan 1’Hermite, svarade Gudule, som
åter började fatta hopp, skulle jag inte ha något att omtala
för er och inte heller vara rädd för er.
— Guds huvud! En sådan argbigga! Jaså, trollpackan
har flytt! At vilket håll gick hon?
Gudule svarade i oberörd ton:
— Rue du Mouton, tror jag.
Tristan vände sig om och gjorde tecken till uppbrott åt
sina män. Cellkvinnan drog ett andetag av lättnad.
— Nådig herre, sade plötsligt en bågskytt, fråga den
gamla häxan, varför järnstängerna för hennes glugg är
sönderbrutna.
Denna fråga uppfyllde åter den stackars moderns hjärta
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
