Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 5. Den avskildhet, i vilken konung Ludvig av Frankrike läser sina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande ton, som om han talat för sig själv:
— Sakta i backarna, herr fogde! Ni har verkligen en bra
bit av vårt Paris i era klor!
Plötsligt utbrast han högt:
— Pasque-Dieu! Vad är det egentligen för människor de
där, som tillväller sig alla möjliga rättigheter, som har sina
tullportar överallt, sina bödlar och galgar vid varje gathörn bland
vårt folk, så att, liksom greken trodde sig ha lika många gudar
som han hade källor och persern lika många som han såg
stjärnor, så räknar fransmannen med lika många kungar som han
ser galgar. Vid Gud, detta är av ondo, och jag är trött på det.
Jag skulle gärna vilja veta, om det är med Guds vilja, som det
här i Paris finns andra skattpåläggare än kungen, en annan
domstol än vårt parlament, något annat välde än vårt! Vid
min själ, den dag måste komma, då det i Frankrike skall finnas
endast en kung, en herre, en domare, en som råder över liv och
död, liksom det endast finnes en Gud i himmelen!
Här lyfte han åter på hatten och fortsatte, alltjämt i
begrundande ton och med uppsynen hos en jägare som driver
på sitt koppel:
— Rätt så, mitt folk! Bra gjort! Slå ned dessa falska
herrar! Utför ert verk! Plundra, häng och bränn dem! Jaså, ni
vill vara kungar, mina herrar! Gå på, mitt folk, gå på!
Han tvärtystnade, bet sig i läppen, liksom för att lägga
band på sig, och fixerade i tur och ordning de fem personer,
som omgav honom, varpå han plötsligt fattade sin hatt
mellan båda händerna, spände blicken i den och sade:
— Ah! Jag skulle bränna upp dig, om du visste, vad som
försiggår i mitt huvud!
Sedan såg han sig åter omkring med den
misstänksamma, ängsliga blicken hos en räv, som smyger sig tillbaka till
sin lya, och sade:
— Men lika gott. Vi skall skicka fogden undsättning.
Olyckligtvis har vi endast få trupper till vår disposition mot
en sådan manstark pöbel. Vi måste vänta till i morgon. Då
skall ordningen bli återställd i staden, och alla, som blir
gripna, skall bli hängda.
Apropå det, sire, sade vännen Coictier, det hade jag
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
