Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 1. Gringoire kommer på flera goda idéer i rad på Rue des Bernardins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prästens ögon sköt blixtar.
— I grossess! Skurk! Har du någon anledning att tro
det?
Gringoire blev riktigt skrämd av hans uppsyn. Han
skyndade sig att säga:
— Ah, inte med mig! Vårt äktenskap var ett verkligt
platoniskt äktenskap. Jag står alldeles utanför den saken. Men
man skulle måhända kunna utverka ett uppskov.
— Vanvett! En skändlighet! Tig!
— Det var orätt av er att bli ond, sade Gringoire. Man
utverkar ett uppskov. Det tar ingen skada av, och det
inbringar barnmorskorna fyrtio denierer, och de är fattiga
kvinnor.
Prästen hörde inte på.
— Och dock är det nödvändigt, att hon kommer bort
därifrån, mumlade han. Domen går i verkställighet om tre
dagar! Och förresten. . . även om inte domen vore.. . den
där Quasimodo! Kvinnorna har en mycket depraverad
smak. Han ryckte på axlarna. Mäster Pierre, jag har noga
begrundat saken, och det ges endast ett sätt att rädda henne.
— Vilket är det? Jag kan inte se något sätt.
— Hör på, Mäster Pierre. Kom ihåg, att ni har henne att
tacka för ert liv. Jag skall uppriktigt säga er min plan.
Kyrkan vaktas dag och natt; inga andra släpps ut än dem man
sett gå in. Alltså kan ni gå in. Ni kommer dit, och jag för er
till henne. Ni byter kläder med henne. Hon tar på sig er
röck, och ni tar på er hennes klänning.
— Än så länge är allt gott och väl, anmärkte filosofen.
Och sedan?
— Sedan? Jo, hon går ut, iförd era kläder, och ni stannar
kvar. Ni blir kanske hängd, men hon är räddad.
Gringoire kliade sig på örat med allvarlig min.
— Mycket bra, sade han. Den tanken har jag aldrig
kommit på av mig själv.
Vid ärkedjäknens oväntade förslag hade poetens vänliga
och fryntliga uppsyn hastigt blivit mulen, likt ett leende
italienskt landskap, då en vindil driver ett moln framför solen.
— Nå, Gringoire, vad säger ni om min plan?
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
