Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 4. Ler och kristall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på att smeka Djali. Han stod ett ögonblick och betraktade
med tankfull min den vackra gruppen; så ruskade han på
sitt stora, oformliga huvud och sade:
— Min olycka år, att jag ändå alltför mycket liknar en
människa. Jag önskar, att jag vore helt och hållet djur,
liksom geten där.
Hon såg på honom med förvånad min. Han besvarade
hennes blick.
— Ah, jag vet mycket väl varför! Och sedan avlägsnade
han sig.
Vid ett annat tillfälle kom han till dörren till hennes cell
(i vilken han aldrig gick in) just i det ögonblick då
Esmeralda höll på att sjunga en gammal spansk ballad, vars ord hon
inte själv förstod men som stannat kvar i hennes öra, därför
att zigenerskorna hade vaggat henne till sömns med den, då
hon var barn. Då detta skräckinjagande ansikte blev synligt
mitt i hennes sång, tystnade flickan plötsligt med en
ofrivillig åtbörd av fruktan. Den stackars klockringaren föll på knä
på tröskeln och knäppte bönfallande ihop sina stora,
oformliga händer.
— O, sade han i sorgsen ton, fortsätt, jag bönfaller er
därom, och skicka inte bort mig.
Hon ville inte bereda honom smärta, så hon fortsatte att
sjunga, ehuru hon darrade i hela kroppen. Hennes fruktan
skingrades emellertid så småningom, och hon hängav sig
helt och hållet åt sin sång. Under tiden hade han förblivit i
sin knäböjande ställning, med händerna hopknäppta som i
bön, uppmärksam, vågade knappast andas, med blicken
riktad på zigenerskans strålande ögon. Det såg ut, som om
han läste sången i dessa ögon.
En annan gång återkom han till henne med blyg och
förlägen uppsyn.
— Hör på, sade han med ansträngning. Jag har
någonting att säga er.
Hon antydde med ett tecken, att hon hörde på. Då
började han sucka, öppnade till hälften munnen, tycktes för ett
ögonblick vara nära att tala, men så såg han henne i
ansiktet, ruskade på huvudet och drog sig långsamt tillbaka med
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
