Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 5. De två svartklädda männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vilken trollpacka?
— Den där zigenerskan, ni vet, som trots det officiella
förbudet kommer och dansar varenda dag på torget
härnere. Hon har en get med djävulens horn, som är besatt;
den läser och skriver, kan lika mycket matematik som
Picat-rix och skulle kunna vara tillräcklig anledning att få alla
zigenare hängda. Rättegången är fullt förberedd och kommer
att gå lätt och ledigt, det kan ni vara alldeles förvissad om.
Vid min själ, en söt varelse den där lilla danserskan med de
vackraste svarta ögon, som ett par egyptiska skarabéer. När
skall vi börja?
Arkedjäknen var mycket blek.
— Det skall jag låta er veta, stammade han nästan
oartikulerat. Så tillade han med ansträngning: Ägna ni er åt
Marc Cenaine.
— Var inte orolig, sade Charmolue småleende. När jag
kommer tillbaka, skall jag åter låta spänna fast honom vid
lädersängen. Men han är en riktig djävul. Han tröttar ut
själva Pierrat Torterue, som har större händer än jag. Nu
kommer turen till mangeln. Den är det finaste vi har, och
han skall få smaka på den.
Dom Claude tycktes vara försänkt i dystert grubbel. Nu
vände han sig till Charmolue.
— Mäster Pierrat. . . mäster Jacques, menar jag, ägna
er åt Marc Cenaine.
— Ja, ja, dom Claude. Stackars karl! Han skall nog få
lida ordentligt! Men en sådan idé också att vilja bege sig till
en häxsabbat! Den, som är anställd i räknekammaren,
borde väl känna till Karl den stores förordning. Vad lillan
beträffar — Esmeralda, såsom de kallar henne — så skall jag
invänta förhållningsorder från er. Ah, då vi kommer ned till
portalen, måste ni även förklara för mig meningen med den
där målade trädgårdsmästaren, som man ser vid ingången
till kyrkan. Det är såningsmannen, inte sant. Nå, mästare,
vad tänker ni på?
Dom Claude, som var försänkt i tankar, hörde inte på
honom. Charmolue följde riktningen av hans blick och såg, att
den var riktad på den stora spindelväven, som hängde som
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
