Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 5. De två svartklädda männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick på det utbrast han: Rena, rama trolldomen, mäster
Jacques! Emen-hetan! Det är häxornas rop, när de beger sig
till häxsabbaten. Per ipsum, et cum ipso, et in ipso! Det är den
formel, som håller djävulen bunden nere i helvetet igen.
Hax, pax, max! Det har att göra med medicin — en formel,
som hjälper mot bett av galna hundar. Mäster Jacques, ni är
kunglig prokurator i kyrkliga angelägenhter — det här
pergamentet är en styggelse.
— Vi skall åter underkasta mannen tortyr. Här är något
annat, tillade mäster Jacques och letade i sin påse, som vi
funnit hemma hos Marc Cenaine.
Det var ett likadant kärl som de, vilka stod på
ärkedjäknens ugn.
— Ah! sade dom Claude. En alkemistdegel!
— Jag skall erkänna för er, återtog mäster Jacques med
sitt skygga och dumma leende, att jag prövat den över
ugnen men att jag inte lyckats bättre med den än med min
egen.
Arkedjäknen granskade degeln.
— Vad är det, som finns inristat i degeln? Och! Och! Ett
ord att driva bort loppor med! Den där Marc Cenaine är en
okunnig klåpare! Jag kan utan svårighet tro er; ni kan inte
göra guld med den här. Det enda den duger till är att under
sommaren ha den stående i alkoven!
— På tal om misstag, sade kunglige prokuratorn för
kyrkliga angelägenhter, så studerade jag figurerna över
portalen här nere, innan jag kom upp. Ar ers högvördighet
alldeles säker på att öppnandet av naturfilosofiens bok är
framställt på den sidan, som vetter mot Hötel-Dieu och att
av de sju nakna gestalterna vid Vår Frus fötter den med
vingar på fötterna är Mercurius?
— Ja, svarade prästen. Så skriver Augustin Nypho, den
där italienske doktorn som hade en skäggig demon, som
lärde honom allt. För resten kan vi gå ned, så skall jag förklara
det för er från texten.
— Tack, mästare, sade Charmolue och bugade sig ända
ned till golvet. Apropå det, så hade jag när glömt den saken.
När önskar ni, att jag skall låta gripa den där lilla trollpackan?
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
