Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 4. Ananke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Broder Claude, ge mig åtminstone en enda sol att
köpa mat för.
— Hur långt har ni hunnit i Gratiani dekretaler? frågade
dom Claude.
— Jag har tappat min lärobok.
— Hur långt har ni hunnit i humaniora?
— Någon har stulit min Horatius.
— Hur långt har ni hunnit i Aristoteles?
— För tusan, bror, vad heter den där kyrkofadern, som
säger, att alla kätterska åsikter i alla tider alltid funnit skydd
bland snåren av Aristoteles’ metafysik? Fördömde
Aristoteles! Jag vill inte fördärva min religion med hans metafysik.
— Unge man, fortsatte ärkedjäknen, vid kungens
senaste intåg här i Paris befann sig i hans följe en ädling vid namn
Philippe de Comines, som på sitt sadeltäcke bar inbroderat
följande motto, som jag råder er att närmare begrunda:
"Qui non laborat, non manducet." (Den, som inte arbetar,
skall inte heller äta.)
Studenten stod tyst ett ögonblick i lyssnande ställning och
med sänkt blick. Så såg han plötsligt på brodern och sade:
— Jaså, min gode broder, ni vägrar således att ge mig en
enda slant att köpa en skorpa för hos bagarn?
— Qui non laborat, non manducet.
Vid detta svar av den omedgörlige ärkedjäknen dolde
Jehan ansiktet i händerna som en kvinna och snyftade förtvivlat:
— Ototototoi.
— Vad menar ni med det? sade ärkedjäknen, förvånad
över detta utbrott.
— Jo, svarade studenten och tittade åter upp med sina
odygdiga ögon, som han gnuggat med fingrarna, för att de
skulle se rödgråtna ut, det är grekiska! Det är en anapest ur
Aiskylos, som förträffligt uttrycker sorg och smärta.
Och han brast i ett sådan skallande gapskratt, att
ärkedjäknen måste le. Det var för övrigt Claudes eget fel; varför
hade han skämt bort honom så?
— Min käre broder Claude, fortsatte Jehan, som
hämtade mod av detta leende, titta på mina nötta stövlar. Ges det
något mera tragiskt här i världen än en stövel, vars sula räc-
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
