Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 4. Ananke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans blick, då han vågade sticka in huvudet genom
dörröppningen. Det var ett lika dystert och halvmörkt rum. Där
fanns ävenledes en stor länstol och ett bord, kompasser,
retorter, djurskelett nedhängande från taket, en glob, liggande
på golvet, dödskallar på pergamentsblad, fullklottrade med
bokstäver och siffror, tjocka manuskript, uppstaplade på
varandra; korteligen: allt möjligt vetenskapligt bråte,
alltsammans betäckt av damm och spindelväv. Men där fanns
ingen lysande trollcirkel, ingen doktor, som betraktar den
med hänförelse.
Inte desto mindre var cellen inte tom. En man satt i
länstolen och lutade sig fram över bordet. Jehan, mot vilken
han satt med ryggen vänd, kunde endast se hans axlar och
baksidan av hans huvud, men kunde utan svårighet känna
igen detta kala huvud, som naturen bestått en ständig
tonsur, liksom för att med detta yttre tecken tillkännagiva
ärkedjäknens oemotståndliga prästerliga kallelse.
Jehan kände alltså igen sin bror, men dörren hade skjutits
upp så sakta, att dom Claude inte var medveten om hans
närvaro. Den nyfikne studenten begagnade sig av tillfallet
att i lugn och ro granska cellen. En stor ugn, som han till en
början inte sett, stod till vänster om länstolen, alldeles under
den lilla fönstergluggen. Det dagsljus, som trängde in
genom denna öppning, banade sig väg genom en spindelväv,
som smakfullt infattat sin rosett i fönstrets spetsbåge och i
vars mitt insekten-arkitekten satt orörlig som navet i detta
hjul av spetsar. På ugnen stod alla slags kärl, glasflaskor och
retorter, lerkrus och kolfat. Med en suck konstaterade
Jehan, att där inte fanns någon stekpanna.
— Kokapparaten är alldeles kall! tänkte han.
Det fanns verkligen ingen eld i ugnen, och det såg ut, som
om det inte gjorts upp någon där på länge. En glasmask,
som Jehan lade märke till bland alkemistredskapen och som
ärkedjäknen förmodligen använde som skydd för ansiktet,
då han arbetade med farliga substanser, låg i en vrå, betäckt
med damm, som om den blivit alldeles glömd. Bredvid den
låg en blåsbälg, som var lika dammig och på vars översida
fanns en inskription i kopparbokstäver.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
