Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Mera om Claude Frollo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det goda folket måste tro, att där också fanns en eld, och till
följd därav var ärkedjäknens blotta namn skräckingivande.
Det bör emellertid nämnas, att Egyptens vetenskaper,
trolldom, magi, till och med den allra oskyldigaste, inte hade
någon ursinnigare fiende eller någon oförsonligare angivare
inför Notre-Dames domkapitel än han själv. Vare sig detta
berodde på uppriktig avsky eller endast var ett knep av
tjuven, som ropar "Tag fast tjuven!", så hindrade det inte att
ärkedjäknen av det lärda domkapitlet betraktades såsom
den, som riskerade sin själ på tröskeln till helvetet, och inte
heller var folket blint för sakernas verkliga tillstånd. För var
och en, som ägde det minsta förnuft, var Quasimodo
djävulen och Claude Frollo trollkarlen, och det var uppenbart, att
klockringaren skulle tjäna ärkedjäknen en viss tid, efter
vilken han såsom betalning skulle föra med sig hans själ. Trots
den ytterliga strängheten i sin vandel stod sålunda
ärkedjäknen mycket illa anskriven hos alla fromma själar, och det
fanns ingen from näsa, som var nog oerfaren att inte i
honom vädra trollkarlen.
Och om han, allteftersom han åldrades, hade sökt sig ned
i vetenskapens avgrunder, så hade även andra öppnat sig i
hans hjärta. Åtminstone hade man anledning att tro det, då
man närmare iakttog hans ansikte. Varför denna breda,
kala panna, detta ständigt sänkta huvud, detta ständigt
suckande bröst? Vilken hemlig tanke förorsakade detta bittra
småleende kring hans läppar i samma ögonblick som han
rynkade ögonbrynen? Varför var det hår, han ännu hade
kvar, redan grått? Vilken inre eld var det, som förorsakade,
att hans ögon lyste som glöden i en smältugn?
Dessa symptom av en våldsam upphetsning hade nått en
särskild intensitet vid tidpunkten för denna berättelse. Mer
än en gång hade en korgosse flytt i största förfäran, då han
mött honom ensam i kyrkan, så sällsam och hemsk hade
han sett ut. Mer än en gång under gudstjänsten hade den
präst, som stått bredvid honom, hört honom inblanda
obegripliga ord i mässandet. Mer än en gång hade tvätterskan
på andra sidan torget, vars göra det var "att tvätta
domkapitlet", inte utan fruktan sett på herr ärkedjäknens av Josas
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
