Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Mera om Claude Frollo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mel själv. Man antog, att Flamel begravt de vises sten i dessa
källare, och två århundradens alkemister, från och med
Ma-gistry till och med pater Pacifique, upphörde aldrig att
undersöka marken, förrän själva huset, som blev så
skoningslöst genomletat och upp- och nedvänt, slutligen smulats
sönder till stoft under deras fötter.
Det är ävenledes säkert, att ärkedjäknen gripits av en
sällsam passion för Notre-Dames symboliska portal, denna
sida ur svartkonstboken, skriven i sten av biskop Guillaume
av Paris. Arkedjäknen Claude kunde ävenledes taga åt sig
äran av att ha undersökt den kolossala bildstoden av den
helige Christopher och denna långa, gåtfulla skulptur, som då
för tiden stod vid ingången och som folket givit öknamnet
Monsieur Legris (Gråa herrn). Vad var och en hade kunnat
lägga märke till, var att han många timmar i sträck kunde
sitta på balustraden utanför kyrkan och betrakta portalens
skulpterade figurer, än granskande de fåvitska jungfrurna
med de upp- och nedvända lamporna, än de visa med de
upprätt burna lamporna; vid andra tillfällen beräknande
synvinkeln hos den där korpen till vänster om portalen, som
iakttar någon hemlighetsfull punkt inne i kyrkan, där de
vises sten säkerligen är gömd, såvida den inte finns i Nicolas
Flamels källare.
Och slutligen är det säkert, att ärkedjäknen invid
klock-buren i ett av de två torn, som vetter mot Grèvetorget, hade
låtit för sin räkning inreda en liten cell, i vilken ingen — inte
ens biskopen, påstods det — fick komma in utan hans
tillåtelse. Vad som fanns i denna cell, visste ingen, men från
platsen nedanför kyrkan hade man ofta genom en liten
glugg på tornets baksida sett ett rött, emellanåt upphörande
sken, som tycktes följa en blåsbälgs pustningar och som
tycktes komma från flammor, snarare än från ett ljus. I
mörkret och på denna höjd tog det sig högst sällsamt ut, och
de goda kvinnorna i grannskapet brukade säga:
— Titta, så ärkedjäknen flåsar! Titta, så helveteselden
kastar gnistor däruppe!
När allt kommer omkring, var detta inte några klara
bevis på trolldom, men där fanns dock så pass mycken rök, att
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
