Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Den krossade krukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunna, sparkade till kitteln, som rullade tio steg med barnet,
och gjorde likadant med kastrullen, så att allt flottet rann ut
i elden, varpå han åter med allvarlig min kiev upp på sin
tron, utan att bekymra sig om barnets halvkvävda gråt eller
brummandet av den gamla kvinnan, vars kvällsmat sålunda
gått upp i rök.
Trouillefou gjorde ett tecken, och hertigen och kejsaren
och de övriga dignitärerna vid hans hov radade upp sig i en
halvcirkel omkring honom, under det att Gringoire, som
alltjämt var fasthållen, intog medelpunkten. Det var en
halvcirkel av trasor, av glitter, av gafflar, av yxor, av
vanskapliga ben, av grova bara armar, av smutsiga, slappa och
försupna ansikten. Liksom dogen i sin senat, liksom kungen
i pärskammaren, liksom påven i sin konklav, intog Clopin
Trouillefou hedersplatsen vid detta tiggarhovs runda bord,
dominerande först och främst tack vare sin upphöjda plats
på tunnan och dessutom tack vare någonting stolt och
hemskt och skräckingivande, som lyste i hans ögon och
dämpade i hans vilda ansikte skurkrasens bestialiska typ.
Man hade kunnat likna honom vid ett vildsvin bland
vanliga grisar.
— Hör på, sade han till Gringoire, i det han smekte sin
missbildade haka med sin valkiga hand, jag kan inte inse
varför du inte skulle bli hängd. Det ser ut som om du skulle
hysa en viss motvilja för det, och det är mycket förklarligt.
Ni borgare är inte vana vid det. Ni gör alltför mycket väsen
av den saken. När allt kommer omkring, så vill vi inte göra
dig något ont. Det finns förresten en utväg för dig att för
ögonblicket draga dig ur klämman. Har du lust att bli en av
oss?
Man kan med lätthet föreställa sig, vilken verkan detta
förslag hade på Gringoire, som redan ansåg sig så gott som
död. Han grep detta tillfälle med största iver.
— Det vill jag alldeles säkert, svarade han.
— Samtycker du således, återtog Clopin, att låta
enrollera dig bland riddarna av den lilla svärdsliljan?
— Av den lilla svärdsliljan. Ja visst, svarade Gringoire.
— Erkänner du dig som medlem av friborgerskapet?
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
