Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Den krossade krukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minuter på dig att slänga din själ i skallen på honom.
— Bra talat, vid min själ! Clopin Trouillefou predikar
som själva påven, utbrast kejsaren av Galiléen, i det han slog
sönder sitt lerkrus för att med bitarna ge bordet stadga.
— Herrar kejsare och kungar, sade Gringoire
kallblo-digt, det kan ni inte gärna hysa en tanke på. Jag heter Pierre
Gringoire, jag är den poet, av vilken man i morse uppförde
en moralitet i Justitiepalatsets stora sal.
— Ah, är det du, mästare? sade Clopin. Vid Guds
huvud, jag var där! Nåväl, kamrat, därför att du tråkade ut oss
i morse, är det någon anledning till att du inte skall bli
hängd i kväll?
— Här får jag svårt att dra mig ur klämman, tänkte
Gringoire. Han gjorde emellertid ännu ett försök. Jag kan
inte inse, sade han, varför inte poeterna skall räknas in
bland lösdrivarna. Esopos var vagabond, Homerus var
tiggare, Mercurius var tjuv . . .
Clopin avbröt honom:
— Jag tror min själ, att du försöker prata omkull oss med
din goja. För tusan, låt hänga dig och gör inte så mycket
väsen av den saken!
— Ber om förlåtelse, högädle herr konung av Thunes,
svarade Gringoire, som endast gav vika tum för tum. Det
borde dock löna mödan . . . Ett ögonblick... ni kan väl inte
gärna döma mig, utan att höra vad jag har att säga. ..
Hans stackars röst kunde i själva verket inte genomtränga
larmet omkring honom. Den lilla gossen dunkade på sin
kittel med större iver än någonsin, och för att sätta kronan på
verket hade en gammal kvinna just ställt på trefoten en
kastrull med flott, som fräste och förde ett lika svårt oväsen som
en barnskara, som förföljer en maskerad person.
Emellertid tycktes Clopin Trouillefou konferera ett
ögonblick med hertigen av Egypten och kejsaren av Galiléen,
vilken sistnämnde var alldeles berusad. Så ropade han med
gäll röst:
— Tystnad!
Och då varken grytan eller kastrullen lyssnade till hans
ord utan fortsatte med sin duett, hoppade han ned från sin
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
