Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. ”Besos para golpes”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om han hade haft Peru i sin ficka, hade han alldeles
säkert givit danserskan det, men Gringoire ägde inte Peru,
och för övrigt så var Amerika ännu inte upptäckt.
Till all lycka inträffade det helt oväntat något, som kom
honom till undsättning.
— Ge dig i väg härifrån, du gräshoppa från Egypten!
ropade en skarp röst, som kom från torgets mörkaste vrå.
Den unga flickan vände sig förskräckt om. Det var inte
den flintskallige mannens röst, det var en kvinnoröst, en
bi-gott och elak röst.
Men detta samma skrik som hade skrämt zigenerskan,
beredde en skara pojkar som sprang omkring, stor glädje.
— Det är enslingen i Tour Roland, ropade de under gälla
skratt. Det är säck-kvinnan som ryter! Har hon kanske inte
fått sin kvällsvard? Vi skall bära till henne litet av
kvarlevorna av det som staden bjudit på! Alla rusade fram mot
Pelar-huset.
Under tiden hade Gringoire begagnat sig av danserskans
missöde för att försvinna. Barnens rop påminde honom om
att inte heller han hade fått någon kvällsvard. Han sprang
också fram till de uppdukade borden. Men de små lymlarna
hade bättre ben än han, så att när han kom fram, hade de
gjort rent hus. Där fanns inte ens en brödkant kvar.
Det är obehagligt att gå och lägga sig utan kvällsvard; det
är ännu mindre lustigt att inte få någon kvällsvard och inte
veta var man skall sova. Gringoire befann sig just i den
belägenheten. Han hade varken bröd eller säng, han såg sig på
alla sidor ansatt av nöden, och han fann nöden mycket
bister.
Han försjönk allt mer och mer i melankoliska tankar, då
han plötsligt rycktes upp ur dem av en sång, bisarr men
uppfylld av ett ljuvt behag.
Det var den unga zigenerskan, som sjöng.
Det var med hennes röst som med hennes dans och
hennes skönhet. Det låg något obeskrivligt tjusande i den; den
var ren, klangfull, så att säga eterisk, bevingad, Det var en
ständig kaskad av oväntade kadenser och melodier och
drillar med därpå följande enkla övergångar, som kunnat kom-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
