Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bade mot Napoleon uppträdt i en af hans skickligaste fältherrar, Bernadotte, som
under tiden blifvit utnämnd till kronprins af Sverige med namnet Karl Johan.
Med otrolig hastighet hade Napoleon samlat en ny här, och på våren 1813 stod
han redan midt i Tyskland i spetsen för 200,000 man; han vann väl några
mindre träffningar, men hans forna lycka syntes hafva öfvergifvit honom, och i
ett slag vid Leipzig den 18 och 19 Okt., der de allierades härar kommenderades
af Sveriges kronprins, blef Napoleons makt for alltid bruten. Flera af honom
gjorda fredsforslag blefvo af de allierade förkastade; mot slutet af året ankom
han till Paris, samlade ännu en gång en här af 300,000 man, hvarmed han
uppehöll de från alla håll anryckande fienderna och vann åtskilliga fördelar; men
den 30 Mars 1814 intogs Paris af de allierade. Napoleon måste för sig och sin
ätt afsäga sig tronen och erhöll italienska ön Elba till egendom. Till Frankrikes
konung antogs Ludvig XYLs bror, hvilken redan vid sin brorsons, Ludvig XYII:s
död i Tempeltornet antagit titel af konung under namnet Ludvig XVIII, och rikets
område bestämdes till samma gränser, som före 1792. Den gamla adeln, hvars
öfvermod hufvudsakligast föranledt revolutionen, reste sig nu och fordrade allt
återstäldt på samma fot, som före 1789. Detta retade den numera frisinnade
franska nationen. En kongress, bestående af Europas alla regerande personer
eller deras ombud, sammanträdde i Wien i November 1814, i ändamål att ordna
de genom tjugoåriga skakningar rubbade staternas jemnvigt; men snart uppstod
oenighet bland dess ledamöter, som hotade med ett nytt europeiskt krig. Detta
allt erfor Napoleon. Han lemnade Elba den 26 Febr. och landade vid Antibes
den 1 Mars 1815, åtföljd af 1.000 man. De krigare, som afsändes för att drifva
honom tillbaka, öfvergingo vid hans första åsyn på hans sida; den 13 Mars
intågade han i Lyon och den 20 i Paris, derifrån Ludvig XVIII flytt. Såsom pä
nytt oinskränkt herskare öfver Frankrike, förklarade han sig numera afstå från
alla eröfringsplaner, endast verka för sitt eget rikes lugn och lycka och undvika
alla krig, sä framt han ej blefve orättvist anfallen. Kongressen, pa hvilken
tidningen om Napoleons återkomst verkat som ett åskslag, förkastade alla fredsånbud,
hela Europa reste sig och den 18 Juni kom det till ett fältslag nära Waterloo i
Belgien, hvarvid franska hären blef slagen och jagad på flykten. Nu insåg
Napoleon att allt var förloradt; den 22 Juni afsade han sig tronen till förmån för
sin son och ämnade sjelf fly till Amerika, men blef hindrad af engelska regeringen,
samt öfverlemnade sig slutligen den 16 Juli åt engelsmännen, med begäran att
hädanefter få lofva som privat person i derus land; men de allierade makterna,
hvilka ansågo honom som sin geinensamme fånge, beslöto att han skulle afsändas
till den i söderhafvet belägna ön S:t Helena och der ställas under engelsk
upp-sigt. Han vägrades tillträde till England, sattes ombord på skeppet
Northumber-land, som den 8 Augusti anträdde sin resa och den 18 Oktober anlände till sin
bestämmelseort, hvarest Napoleon framlefde sina öfriga dagar och dog den 5 Maj
1821. Han var född på ön Corsica den 5 Februari 1768.
Sedan Napoleon blifvit ailugsnad, intogo de allierade för andra gängen Paris, den 8 Juli 1815.
Frankrikes gränser bestämdes till hvad de voro 1790; ett förslag att fä Napoleon II till kejsare
lemnades utan afseende; bland andra förödmjukelser mäste det stolta Frankrike till de allierade
ntbetala en kostnadsersättning af 700 millioner francs oeh på egen bekostnad i fem år nnderhälla
en främmande armä af 150,000 man i sina grunsföstuingar och gränsprovinser. Ludvig XVIII
återfick tronen, och detta återställande nf den gamla konungaätten eller Bourbonerna bar i
historien blifvit kalladt Franska Restaurationen. Innan de allierade makterna lemnade Paris,
ingicks, på kejsar Alexanders förslag, en öfverenskomraelse, som fått namn af den Ileliga Alliansen,
egentligen afsedd att för alltid frän tronen utesluta Napoleon och hans ätt, men af lydelse, att
alla skulle betrakta sig såsom medlemmar af cu och samma kristna nation, af Försynen utsedda
att regera de olika grenarne af samma familj; att såsom familjefäder styra siua undersåter och
upprätthålla religion, fred och rättvisa; att städse blifva förenade genom en sann och oupplöslig
broderskärlek samt lemna hvarandra bistånd och hjelp, då så påfordrades. Denna traktat
undertecknades den 26 Sept. 1815 personligen af Alexunder af Ryssland, Fredrik Vilhelm III af Preussen
och Frans af Österrike. Alla europeiska makter, utom Turkiet, blefvo sedan inbjudna att häruti
deltaga, hvarpå också alla ingingo, med undantag af det praktiskt kloka Kngland och don sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
