Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif, som några trodde tillstäld af honom sjelf; många ansedda personer blefvo
härför aflifvade, men Bonapate utropades den 18 Maj 1804 till kejsare under
namnet Napoleon I, med värdigheten ärftlig inom hans familj, samt kröntes den
2 December samma år. Derefter blef hans regering en nästan oupphörlig kedja
af krig, i hvilka han genom sina fältherretalanger nästan alltid segrade, så att
han efter behag förordnade om staternas öden i största delen af Europa. Af
sina bröder gjorde han Ludvig till konung i Holland, Jerome till konung i ett af
honom upprättadt tyskt rike med namnet Vestfalen, samt Josef till konung först
i Neapel och sedan i Spanien. Marskalken Bernadotte blef den 5 Juni 1806 prins
af Ponte Corvo. Det forna Polen förklarade han för ett sjelfständigt rike,
be-nämndt Hertigdömet Yarschau. Oinskränkt herre öfver Frankrike och Italien,
bjudande öfver Tysklands, Schweiz’ och Hollands öden, fruktad af Österrike och
Preussen samt högaktad i Ryssland, hade Napoleon hittills bibehållit skenet af
redlig och öppen kraft; men 1808 invecklade honom hans ärelystnad och tydliga
sträfvan att af hela Europa bilda en universal-monarki, i ett politiskt ränksmideri,
och på ett mindre hederligt sätt underkufvade han äfven Spanien, och derefter
öfvergick hans eröfringsbegär till en verklig rodystnad. Påfven, som ej ville
utträda sina verldsliga besittningar, lät han gripa 1809 och i 3 år hålla fången.
England trotsade alltjemt Napoleons makt och dess flottor betäckte alla haf; du
han insåg vådan af att angripa detta örike, upprättade han det s. k.
Kontinentalsystemet, eller förbjudandet af all handel mellan England och fasta landet,
hvar-igenom Napoleon trodde sig kunna tillfoga detta rike ett dödligt sår; första
påbudet härom utkom den 21 November 1806. På höjden af sin makt önskade
Napoleon sig arfvingar till sitt stora välde, och som hans äktenskap med Josephine
Beauharnais förblifvit barnlöst, lät han den 16 Dec. 1809 skilja sig vid henne
och den 1 April 1810 förmäla sig med sin förste motståndares, den österrikiske
kejsarens dotter, erkehertiginnan Marie Louise, hvilken den 20 Mars 1811 födde
honom sonen Napoleon Frans Karl Josef, som redan i vaggan erhöll titeln konung
af Rom. Napoleons af en blind tillit tiH lyckan alstrade hersklystnad skulle nu
snart bereda hans fall. Vänskapen med Ryssland hade kallnat, och då
kontinentalsystemet icke här blifvit iakttaget, beslöt han att i ett slag krossa ryska
monarkien. "Under sommaren 1812 inbröt han öfver ryska gränsen med den största här,
som nyare historien dittills kan omtala; efter noggranna beräkningar utgjordes
den af 491,000 man fotfolk, 96,000 ryttare, 164,000 trosshästar och 1,300
kanoner med 21,000 man artillerister. Men här var målet för Napoleons lycka,
ty ryssarne erbjödo intet faltslag, utan drogo sig oupphörligt tillbaka, under det
de sjelfva uppbrände städer, byar och allt annat i deras väg, så att den
efterföljande franska hären, som endast fann en förbränd ödemark, snart kom i stor
brist. Den 14 September intågade Napoleon i Moskva, men fann staden öde;
de flesta invånarne hade flyktat och medtagit all sin egendom. Den franska hären
hade knapt hunnit intåga, förrän en förfarlig brand, sannolikt plaumessigt anlagd
af ryssarne sjelfva, upplågade, hvilken under den 15:e, 16:e och 17:e September
ödeläde fyra femtedelar af den praktfulla kejsarestaden samt förstörde alla
der-varande förråd. Utan medel till uppehälle skulle nu Napoleon kunnat rädda sin
här genom ett hastigt återtåg, men häremot uppreste sig hans stolthet, och genom
falska förespeglingar om en fördelaktig fred uppehölls han, till dess redan i
Oktober en sträng vinter inbröt, hvarvid ryska härarne böljade sina anfall. Nu
fans for Napoleon ingen annan utväg än att återtåga, hvartill han gaf befallning
den 15 Okt.; men det var för sent. På alla sidor omgifven af talrika fiender,
utan tillgång ens till det nödvändigaste och under en rysk vinters hela stränghet,
förgicks härvid största delen af franska hären af köld, hunger och de uppretade
ryssarnes svärd, bajonetter och kulor, så att knapt 30,000 man, af en tillfällighet
räddade, återkommo till Tyskland. Nu började de europeiska makterna bli
medvetande om sin egen styrka, och en ny fiende, måhända den farligaste af alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
