Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Walther Rathenau synes vara en meningsfrände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
345
I dag står det varje förmögen man fritt att gå arbetslös och
sålunda låta livnära sig av det allmänna utan annat vederlag än att han
lånar ut sina medel. Man har lov, blott man lyckats göra sig
tillräckligt förmögen, att taga i anspråk för sin personliga betjäning ett
alldeles godtyckligt antal arbetare och såmedelst undanhålla dem
landsproduktionen. När nöden fordrar det, kommer det nog att sättas
stopp för dylika seder.
Ett missförhållande, som utan uppskov måste ändras, är, säger
han vidare, den rättighet, kapitalet ännu åtnjuter att flytta vart det
vill, jag menar, säger han, kapitalistens frihet att efter gottfinnande
nedlägga sin andel av nationalförmögenheten i in- eller utlandet.
Kapitalets rätt att placera sig var det vill måste avlösas av ett ordnat
skydd.
Så långt Rathenau. Emellanåt filosoferar han, som vi, över
undret i tillvaron och glömmer icke att framhålla, att det utan tvivel
gäller för oss mycket mer än att ställa sakerna till rätta på det
materiella planet. Men på samma gång måste han medge, att detta
tillrättaställande kan innebära även sedliga framsteg. Han säger: Blir
människan en gång lika skyddad mot husvillhet och hunger, mot nöd
och sjukdom, som hon nu känner sig trygg mot överfall och mord,
då mister fiendskapen i umgänget sitt berättigande, och den, som
utövar den, röjer därmed sin egennytta och glupskhet. Har
mänskligheten väl höjt sig över ångest och begär, då komma nog
självbesinningen, värdigheten och självförtroendet till sin rätt. Misstrons
ängslande blindhet försvinner, människan blickar människa i ögat
och möter sin broder.
På ett annat ställe undrar han, om icke ”växande och blomstring
fordra ett visst mått av värme och tillgång på ljus.” — ”Människan
bör vara lycklig för att vara god.” Så sade den, för vilken detta
manuskript ursprungligen skrevs. Det är samma tanke. Men om
nu till villkoren för denna lycka hör, att lyxen skall betalas med krona
för krona, och ibland mångfaldigt, som Rathenau säger, om dit hör
att vi skola bo i trädgårdsstäder, att varje kraft skall dragas till
produktionen, att kapitalet icke okontrollerat skall få lämna landet,
och åtskilligt mera i denna stil — vill Rathenau också säga, hur allt
detta skall tillgå? Vi ha sagt det, alldeles tydligt håller det nu på
att bli, att vi sagt det, och någon annan väg torde icke finnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
