Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härröra från djur, som drunknat under vandring på isen.
Det sagda gäller närmast uroxen, men äfven Bison har
tillhört furuskogen såsom ännu i dag, ehuru han säges icke
hämta sin föda från barrträden. Att döma af fynden har
Bison varit betydligt sällsyntare än uroxen, men
tillfälligheten råder allt för mycket öfver fynds tillvaratagande och
bekantgörande. Säkert skydde båda hvarandra och
uppe-höllo sig på olika trakter. De väldiga djuren höllo närmare
2 meter i höjd öfver bogen8. De skiljas lättast på
skallarna, som visa stor olikhet. Uroxen utmärker sig genom
platt panna och rak nack-kant samt väldiga horn. Bison
har starkt kullrig panna och kortare horn. Framkroppen
är hos denne långraggrig helst på haka och strupe; färgen
är sotbrun. Hufvudet bäres lågt, det förefaller åtminstone
så tillfölje af den höga manken. Uroxen, som gifvit kantonen
Uri sitt namn och vapen, torde närmast ha påmint om den
holsteinska boskapsrasen; den var svart till färgen med ett
hvitaktigt streck längs bakryggen samt med hvit haka.
Ett träsnitt i Sigmund Herbersteins resa och en målning i
Augsburg — båda från femtonhundratalet — kunna gifva
oss en föreställning om hans utseende. På Caesars tid var
han talrik i Germaniens skogar och han har senare fått
sin plats i gammaltysk sång och saga. I Niebelungen-Lied
höres jägarhornets klang i skogen och de många ifriga
hundkopplens skall; bland Sigfrids stolta jaktbyte räknas
både Ur och Wisent
— einen wisend und einen elch
Starker tlre viere — — —
Det är just på den jakten sveket fäller hjälten, när han
skall dricka ur lindekällan. I den nordiska sagan (en
invandrare här liksom allt annat) heter han Sigurd
Fofners-bane, och här hos oss kunde han jagat samma djur som i
Odenwald, men den mörka Yölsungasagan, som nedskrifvits
på Island, har ingen rätt fröjd af naturen, utan dröjer helst
vid de underjordiska lågor, som brinna i människors barm och
som äro värre än de bål Sigurd red öfver på hästen Grane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
