Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reseprästen 317
uppbrott, nästa oundkomliga, obevekliga missiv.
— Och då han visste med sig, att han af egen
kraft intet förmådde ändra i sitt svåra öde, bar han
det med en kristens ödmjuka tålmodighet.
Nej, så stark han var, i sig själf förmådde
han intet! Reseprästens fel och brister voro stora
och många. Hans sätt i hvardagslag stötte folk
för hufvudet, och hans predikogåfvor, om också
ej alldeles undermåliga, kommo aldrig till sin rätt
på grund af det högst vidunderliga utförandet.
Rösten gled mellan surrande bas, som sög ner
orden i en mullrande hvirfvel, och gällt hvinande
diskant, som pinade allas örhinnor. Den goda
viljan, den bottenärliga öfvertygelsen förnummo
väl de riktigt uppmärksamma åhörarna. Men i
längden blef hans föredrag äfven för dem ofta
oförståeligt, ja, olidligt. Församlingsandakten for
sin kos, så fort Adam öppnade munnen och lät
kyrkan genljuda af sin kraxande och åskande
stämma.
I städer och större bysamhällen väckte han
ett åtlöje, som gjorde honom alldeles omöjlig där.
På rama bondlandet gick det något bättre, isyn-
nerhet utmed kusten, hvars allmogedialekt dröjt
kvar hos predikanten.
Men där löpte hans värdighet och anseende
andra faror. Bönderna kunde hvarken förstå eller
gilla, att en präst sågade och högg ved, gräfde
och hackade i jord, tröskade med slaga. Än
mindre att han gick ute i kavaj eller bara skjort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
