Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
söner väckt allmän anstöt genom slagsmål och
hiskliga svordomar.
Kyrkoherden mottog utan tvekan alla dessa
beskyllningar, lofvade de klagande ersättning och
full upprättelse, och han höll strängt sina löften.
Kilnäsborna utmålade med hatfull ifver de
stackars barnen Krampa som raka motsatsen till
hvad de verkligen voro. Förskrämda och skygga,
nervöst otrygga, men genomärliga och godhjärtade,
hade de bundits till händer och fötter i ett skon-
löst tvång, som de undergifvet drogos med. —
Den ende af dem, som hade lynne och mod att
stundom söka trotsa, icke fadern, men belackarna
och antastarna, var kyrkoherdens älsklingsbarn,
Lars. Stryk fick han liksom syskonen för allt,
som pådyflades dem, men hans enskilda bataljer
med andra pojkar, segrar och nederlag om hvart-
annat, låtsade fadern inte om, hur stygga märken
Lars än bar på händer, ansikte och kläder. Endast
om klagomål följde, blef det räfst och näpst. —
Syskonen stirrade ut i den klara kvällen
öfver hafvet, som i sin glimmande oändlighet
var en bild af all den fria lust, som blifvit dem
förmenad.
— Å — återtog Lars — att få glida ut på
det blanka djupet 1
— Du vet ju, att pappa vill det inte — sade
Elin.
— Tyst — afbröt Vidar och vände sig spej-
ande inåt fiskehamnen.
Röster nalkades, högljudda och skrattande.
I 1 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
