Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 EN PREDIKAN PÅ VERS
morgonsken, en slags kopparröd och luden faun,
som lurar på en slumrande skogsnymf. — Men
han kände den vekaste, ömmaste längtan, tänkte
de vackraste mandomstankar inför den unga kvin-
nans hvila. Med bländande ljuskraft gick det upp
för honom, att han älskade fröken Elna. I och
med detta blef hon för honom plötsligt och hem-
lighetsfullt förvandlad, upphöjdt okränkbar. Hon
var icke mera barnfröken hos Bringels, hon var
med ens den blifvande drottningen i andens rike,
i hans arfland af guds nåde.
En pigröst, som förkunnade, att skjutsen vän-
tade, ryckte pastorn ur den skimrande ögonblicks-
drömmen. Varsamt stängde han dörren och
smög på tå genom matsalen, ut.
Men hela färden genom de i senvinterns rim-
frost glittrande skogarna diktade han om sig och
henne. Hon skulle en gång få veta, hvem han
var, skulle förstå det klarare än någon annan och
därvid minnas, hur han lidit och fördragit, innan
den ära och lycka vunnits, som hon fick dela
med honom. — Han kände sig för första gången
uppriktigt tacksam mot försynen och biskopen,
som sändt honom dit till Hamra. Där skulle han
finna sitt hjärtas utkorade — det var alltså adjunkts-
förordnandets inneboende, ljufva mening.
Behagfullt, ståtligt tillbakalutad i vagnen pri-
sade pastor Mod i långa, tillfälligt hoplänkade
verser guds underfulla nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
