Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 67
2.
Tidigt en morgon bief pastorn kallad på sjuk-
besök till en afkrok af pastoratet.
För att få litet frukost innan han gaf sig ut
i kylan, kom han upp till prästgården och för att
icke väcka familjen, gick han köksvägen. Men
när han skulle i väg, glömde han sig och’öpp-
nade i yrvaken tankspriddhet dörren till hvardags-
rummet för att därifrån öfver verandan gå ut till
den väntande skjutsen.
Förbluffad stannade han på tröskeln. Där-
inne rådde en blek och blåaktig halfdager; grynings-
skenet utifrån bröt svagt in genom de nerfällda
gardinerna och belyste mildt en i soffan liggande
figur. — Det var fröken Elna, som sof där, ty
något eget rum ingick ej i hennes löneförmåner.
Men hon tycktes slumra lika ljuft ändå. Det
gyllenbruna håret vällde mjukt fram öfver den
hvita kudden, hvarpå hennes sundt vackra hufvud
hvilade med ett nu i sömnen barnsligt hjälplöst
leende.
Pastorn stod alldeles stilla, som förhäxad,
kunde icke slita blicken från den sofvandes slutna,
ibland lätt darrande ögonlock. Hennes alltid lugna
ansikte tycktes honom nu ofrivilligt talande midt
i tystnaden, och i dess friska drag läste han nya,
betagande löften.
Mod liknade, där i dörrens frostigt grella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
