Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väntat att komma upp på en högplatå, men det var i
verkligheten en bergkam, och vi vandrade nu ned i dalen
på dess andra sida, där växtligheten ställvis var mycket
frodig och dvärgbjörken växte mindre nedliggande än
vanligt. Här smakade vi på rötterna af Pedicularis
flammea och lapponica, af hvilka den förstnämndas är en
verklig läckerhet. I en liten
sötvattenssamling vimlade det af ett
litet kräftdjur, Apus glacialis, som
till kroppsform och storlek nästan
kan sägas erinra om grodlarver. Det
finnes äfven i sötvattenssamlingar på
Dovre och har för oss särskildt
intresse, därför att man i Skåne
funnit lämningar af detsamma i
aflagringar från istiden. Ett stort kranium
af myskoxe tillvaratogs i dalen, men
det intressantaste i zoologiskt
hänseende denna dag var att vi
flerstädes, både vid stranden och i dalen,
sågo tydliga spår af varg. Spåren
voro gamla, ehuru mycket tydliga i
den vid deras bildande blöta, men
nu af torkan stenhårda leran. En
äldre varg hade åtföljts af en yngre.
Vi återkommo på aftonen
ombord; kaptenen hade på den
närmaste ön skjutit ett par af den hvitkindade gåsen jämte
deras två dunungar. Strax efter vår återkomst reste
Dusén och Åkerblom i land på norra sidan för att under
de närmaste dagarne företaga en vandring norrut, till
utrönande af dalgångens utsträckning mot Davys sund.
 |
| Apus (Lepidurus) glacialis, sedd från undre sidan, tre och en half gång förstorad. Efter Bernard. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
