Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid öarne. Och det talas om soligt och vackert väder,
hvarför man ju borde haft en vidsträckt utsikt. Möjligen
har dock fjordens inre varit doldt af tjocka, på grund
af någon kall luftström från Davys sund.
Vi stannade på vår ankarplats till aftonen den 7
augusti och företogo under tiden arbeten af olika slag.
Den 1 rodde jag med jägmästaren och doktorn till
fjordens västra sida. Denna är utanför mynningen af Ryders
älf så grund, att man på denna sida ej med vanlig båt
kan komma i land längre in än på södra sidan af udden
vid Point Constable. Denna udde utgöres af drifvor af
flygsand, och på stranden syntes sandlöparen (Calidris
arenaria), som utan tvifvel häckar här. Den röda
formation af sandsten, skiffer, lera m. m., som jag
upptäckt på Fame-öarne, bildar äfven nedre delen af berget
vid Point Constable under de rätiska lagren och höjer
sig sedan norrut, så att bergen på västra sidan af Ryders
älf uteslutande bestå af densamma och lysa röda på
långt håll. Äfven hvita och gröna bergarter förekomma,
och det hela erinrar om den brokiga keuperformationen.
Vi bestego södra delen af berget, hvilket var tröttsamt
nog i den starka värmen, aderton grader i skuggan,
hvarjämte myggen voro besvärliga. Det var mycket torrt på
sluttningen, där och hvar med fläckar af den vackra
Epilobium latifolium. En hvit jaktfalk sväfvade öfver bergets
topp, och när vi blickade ned i fjorden, syntes en flock
hvithvalar ligga och sola sig i vattenytan, där de togo
sig präktigt ut. Uppe vid bergkammens öfre del, där
höjden var cirka 514 meter, funnos försteningar i den
lösa jurasandstenen, särskildt belemniter och ostron, de
senare till den mängd, att de bildade en verklig bank.
De lågo äfven lösa och utvittrade ur bergarten, utmärkt
väl bibehållna, fastän flere millioner år gamla. Vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
