Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyckte om honom, och därför överlämnade de honom
åt Nat, som snart fann ansvaret väl tungt, men var
för godhjärtad för att lämna honom åt hans öde.
Tommy kände dock, oaktat affären med
fällkniven, att det fanns ett hemligt föreningsband dem
emellan, samt längtade att återkomma till det intressanta
ämnet: kullerbyttorna. Han fann snart ett lämpligt
tillfälle, och Dan, som såg, hur mycket Tommy
beundrade honom, blev småningom mera älskvärd, och
mot slutet av första veckan var han rent av på
förtrolig fot med den livlige Tom.
Då mr Bähr fick höra historien och såg Dan,
skakade han på huvudet och sade saktmodigt:
— Experimentet kan komma att stå oss dyrt, men
vi vilja våga det.
Om Dan kände någon tacksamhet för det beskydd,
han rönte på Plumfield, visade han det dock icke, och
han mottog utan någon tacksägelse allt, som gavs
honom. Han var okunnig, men hade mycket lätt att
läsa, om det behagade honom; hade skarpa ögon för
att se, vad som försiggick omkring honom, en vass
tunga, ohyfsat sätt och ett lynne, som ömsom var
vilt, ömsom surmulet. Han var överdådigt
uppsluppen, då han lekte, och han spelade väl nästan alla
slags spel. Han var tyst och tvär mot fullvuxna, och
endast en och annan gång var han fullkomligt
sällskaplig med gossarna. Få av dem tyckte verkligen om
honom, men få kunde låta bli att beundra hans mod
och styrka, ty ingenting förfärade honom, och en gång
slog han den långe Frans pladask i backen med en
sådan lätthet, att alla de andra funno sig föranlåtna
att hålla sig på vördnadsfullt avstånd från hans nävar.
Mr Bähr gav i tysthet akt på honom och gjorde sitt
bästa för att tämja »vilden», som de kallade honom,
men för sig själv skakade han på huvudet och sade
allvarligt: — Jag hoppas, att experimentet skall lyckas,
men jag är litet rädd för, att det torde komma att stå
oss alltför dyrt.
Mrs Bähr förlorade tålamodet med honom ett halvt
dussin gånger om dagen, men hon ansåg honom dock
aldrig för oförbätterlig och påstod alltid, att det fanns
något gott hos gossen detta oaktat, ty han var
beskedligare mot djur än mot människor, han tyckte om
att ströva omkring i skogarna, och, vad som var bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
