Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det där kan du inte överträffa, Tom, du stöter
alltid huvudet och kommer ned pladask, sade Nat,
glad över sin väns framgång.
Innan han hunnit yttra ett ord till,
elektriserades åskådarna av tre ytterligare kullerbyttor baklänges
och en kort promenad på händerna, med huvudet ned
och fötterna upp. Detta gjorde furore, och Tommy
instämde i de utrop av beundran, som hälsade den
fulländade gymnasten, då han åter stod på benen och
såg på dem med en min av lugn överlägsenhet.
— Tror du, att jag kunde lära mig att göra detta,
utan att göra mig mycket illa? frågade Tom ödmjukt,
medan han gned armbågarna, som ännu värkte efter
det sista försöket.
— Vad ger du mig, om jag lär dig det? sade Dan.
— Min nya fällkniv; den har fem blad, och endast
ett är avbrutet.
— Giv hit den då!
Tommy lämnade den ifrån sig med en öm blick
på det blanka skaftet. Dan undersökte den
omsorgsfullt, lade den därpå i sin ficka och gick sin väg,
i det han blinkade med ögonen och sade:
— Behåller den, tills du lärt dig det, det är
alltihopa.
Ett tjut av vrede från Tommy åtföljdes av en
allmän uppståndelse, som icke lade sig, förrän Dan,
då han fann, att han hade flertalet emot sig, föreslog,
att de skulle spela udda och jämnt om vem som
skulle hava skatten. Tommy gick in därpå, och spelet
försiggick inom en krets av ivriga åskådare, vilkas
ansikten allesammans uttryckte belåtenhet, då Tommy
vann och gömde kniven i djupet av sin säkraste
västficka.
— Kom med mig, så skola vi se oss omkring,
sade Nat, som fann, att han måste hava ett
allvarsamt samtal mellan fyra ögon med sin vän.
Vad som försiggick dem emellan fick ingen veta,
men när de åter syntes till, var Dan mera
aktningsfull mot var och en, ehuru ännu vresig i sitt tal och
sträv i sitt sätt; och vad annat kunde man väl vänta
av den stackars gossen, som blivit knuffad hit och
dit i världen under hela sitt korta liv och aldrig haft
någon, av vilken han kunnat lära något bättre.
Gossarna hade kommit överens om, att de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
