Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
stund, då hon tog stöd mot en husvägg och undrade ifall
hon skulle vända om eller fortsätta.
— Hur litet man ändå visste om livet och hur dum man
kunde vara på den tiden! brukade hon säga. Men den
stunden skall jag också minnas som den allra lyckligaste i
mitt liv, tillade hon och det rynkiga ansiktet lyste opp.
Kristina stod med blicken sänkt mot marken, men
så hörde hon fotsteg närma sig och lyfte förskräckt på
huvudet. En uniformsklädd man befann sig alldeles inpå
henne. Kristina tog först ett steg tillbaka, men så
kastade hon sig med ett glädjerop i soldatens armar. Det
var Väst som kom...
Saken var den att när Mina Björk kommit fram hade
hon berättat för sin man hur allt gått till. Så gick Björk
och talade om det hela för kamraten. När Väst beräknade
att Kristina skulle ha nått Göteborg gick han för att möta
och hade tur att träffa hustrun just när hon var som
mest orolig.
Hur länge soldathustrurna stannade i Göteborg har
aldrig blivit berättat, men det är antagligt att skilsmässans
stund kom snart nog. Soldaterna inskeppades på
fartygen som skulle föra dem till Jylland och hustrurna vände
åter hem till stugorna och det dagliga arbetet.
; Fälttåget blev inte långvarigt, ty det blev inget krig
— den gången. Året därpå bröt det ut på allvar, men
då voro svenskarna redan hemkallade. Blott ett fåtal
frivilliga gingo ut.
Hösten kom. Det var lugnt i landet, soldaterna voro
hemkomna och allt gick sin gilla gång. Äringen blev god
det året och sedan skörden var undanstökad beslöt
”stamgårdsbonden” att ställa till med ett hejdundrande
kalas, dels för att visa vad huset förmådde och dels för
att fira soldaternas lyckliga återkomst. Soldaterna voro
som regel högt aktade, även om förhållandet mellan dem
och rotabönderna i undantagsfall kunde bli en smula spänt.
Ett skördegille var alltid en fröjdefest och så var nog
fallet i särskild grad detta år. Det var bara en enda i
8 — Pennorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
