Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
att taga ordentligt avsked av männen. Mormor fick i
sällskap en äldre soldathustru, som lovat att vara den
unga oerfarnas beskydd. Mina Björk var en karsk
kvinna och därför tyckte de hemmavarande att det var bra
för den unga Kristina Väst att hon fick så gott sällskap.
Kvinnorna började sin vandring. Naturligtvis skulle
de gå till fots, det blev ju både enklast och billigast.
Vägen till Göteborg är emellertid lång och även en
soldathustru kan bli trött. Mina Björk ägde visserligen
erfarenhet av livet, men rent kroppsligt tog vandringens
mödor mera på henne än på den yngre Kristina Väst.
De hade hunnit ett stycke till vägs, då mor Björk på
en gästgivargård träffade en bekant, vilken med häst och
vagn var på färd till Göteborg och som det fanns plats på
hans åk begagnade hon denna fördel att slippa
vandringens mödor samt passade på att följa med skjutsen,
utan att ens taga farväl av Kristina Väst. Det var nu
inte vackert gjort att på det sättet överge en kamrat och
Kristina led lika mycket av Minas svek som av oron för
att vandra ensam.
Kristina Väst fortsatte emellertid ensam och allt gick
bra. När hon kommit innanför tullarna var det en smula
besvärligt att hitta rätt och just där skulle den äldres
erfarenhet kommit till nytta, men Kristina träffade
hyggliga människor, som visade henne tillrätta. Det var
särskilt en piga, som noggrannt utpekade vägen för henne.
— Du ska gå rakt fram, sade pigan, å när du nått te
galjakloera, så tar du av åt höger å se’n har du inte
långt igen...
Kristina rös till när den andra nämnde ”galjakloera”.
Hon visste att ”klo” var en benämning på krog och ett
sådant ställe i förening med galje tycktes henne hemskt
att gå förbi. Fram måste hon i alla fall och tog mod till
sig, men när hon förstod att hon befann sig alldeles intill
den plats som uppskrämt hennes fantasi tvekade hon en
stund. Som gammal kvinna — hon blev nittio år —
berättade Kristina Väst att hon aldrig kunde glömma den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
