Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
lustigt och lätt tvingade den första åkerlappen ur
vildmarkens hårda famn. Efter detta hade de alla
söckendagar till sitt förfogande; de sparade och slet och lade
slant till slant. Och före den utsatta tiden låg den
bestämda summan hopsamlad i den stora näverasken, som
tjänstgjorde som kassakista ock stod längst inne på
översta hyllan i matskåpet. Det blev dem en stor högtidsdag,
när de fick gå fram till Brötåsa och lämna Snik-Jonas
arrendesumman. De kände sig sedan som tvättade om
huvudet en lång tid.
Men det kom åter en tung vår. Nils fick ett nytt
slaganfall. Det hände just i såningstiden. Nu hjälpte
varken Kloka Lottas örtpåsar eller hennes igelbutelj. Nils
livsbatteri var utbrunnet; efter ett par dagar var allt slut,
och Stina stod där ensam. Hennes sorg var djup och tyst
som fattigfolkets brukar vara, när hon följde sin
livskamrat på den sista färden. På det svarta kistlocket låg
fästad en vacker krans, som hon bundit av vårgrönt
lingonris och friska, skära blomklasar från vildapeln. — — —
En svår tid började nu för den gamla orkeslösa mor
Stina. Den elakartade ryggvärken, som trotsade alla
behandlingar, tog hennes krafter och rörelseförmåga. Men
hon höll ut i sina sysslor ändå och drog försörj om torpet,
skötte kon, sådde och skördade och skar själv sitt myrhö,
fast hon var tvungen att ha käppen med sig i arbetet
överallt. Ingen hörde henne klaga. Möda och
svårigheter ingick sedan gammalt i hennes dagliga gärning och
livsföring. Hon kärnade smör och sålde i bygden. Och
på hösten repade hon enbär och plockade lingon i skogen
och avyttrade för att få ihop de trettio kronorna. Och hon
spann allt vad hon kunde hinna med åt folk för en ringa
penning, men ändå blev inte summan i näverasken full.
Hon lämnade då vad hon hade så länge och fick anstånd
med resten. Men nästa år blev sparsumman än mindre...
Då ansåg sig inte Snik-Jonas längre kunna låta nåd gå
för rätt utan sände en dräng att hämta mor Stinas enda
ko som likvid för den innestående betalningen. Själv hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
