Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
hat, köld och löss och elände. — Den kvällen grät Nils,
när han vacklade hem mot stugan genom den mörka
skogen.
Hemkommen till gumman sjönk han tyst ned i
soffhörnet. Han kunde inte få fram sorgebudet . Stina, som
stod vid spisen och rörde i grötgrytan, tyckte, att hennes
gubbe var ovanligt trött och dyster och sporde honom
därom. Och så fick Stina del av den dystra nyheten. Så
hade då den stund kommit, som de båda så länge fasat för.
Vad skulle de nu ta sig till i sin nöd? Om bara pojkarna
varit hemma, då... Men ingen av dem hade låtit höra av
sig på långliga tider.
Tidigt följande morgon var Stina på fötter i
dagningen efter en genomvakad natt; och inte heller Nils
hade blundat det minsta dessa tunga orostimmar. När
kon blivit mjölkad och omsedd, gick Stina raka vägen
fram till Brötåsa för att komma till tals med Jonas. Hon
steg in i skrivkammaren, där husbonden satt vid en
gammal sekretär och bläddrade i sina värdepapper och
sedelbuntar, vilket var hans käraste sysselsättning; varje dag
krävde hans snikna håg och jordbundna själ denna
sedvanliga morgonandakt framför mammonsaltaret. Här
hämtade han nytt mod och nya krafter att under dagen
vandra vidare efter den syftning och de mål han satt sig
’ före och så innerligt åtrådde. När Stina steg inom
dörren gav han henne en mörk blick och frågade buttert vad
hon ville. Hon framförde då i ödmjuka ordalag sina och
Nils” önskemål och bad, att de än så länge skulle få
stanna kvar på torpet mot ett visst årligt arrende.
— Ja, brummade Jonas, kan ni betala mej tretti
kronor om året, får jag väl låta nåd gå för rätt. Ni får
lämna pengarna årligen den 14 mars. Kontrakt behövs
inte. Adjöss!
Det var ett vida gladare budskap Stina hemförde
till Nils än det han bringade henne kvällen förut. Och de
båda gamla lyste upp mot varandra och kuttrade och
skämtade som en gång under sin första torpartid, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
