Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är sagan då slut? Vart tar vattnet sin väg?
Du föres av Emån till havet. Men säg!
Hur har du det nu hos de döde?
Och tanken därpå, att du mer icke finns,
kan pressa en tår på min kind, då jag minns
ditt jordlopps ändade öde.
Vid stranden av Emån, som slukat min å,
lär ingen ens veta, att du från det blå
har vandrat din väg här i världen.
Så är det med mig. Jag skall somna en gång,
försvinna och gömmas i dödsvila lång,
när änden är hunnen på färden.
Men därför att du, lilla vårfriska å,
med skummande virvlar har lärt mig förstå,
att andar slå vakt omkring stenen,
så älskar jag forsen och bruset och allt,
som under min vakdröm fått mänsklig gestalt
i pjäsen, som spelas på scenen.
Dit längtar jag gå för att drömma min dröm
om näcken, som spelar i brusande ström
till älvors balett uti kvällen.
Och pjäsen skall spelas var gryende vår
av forsen, som skummar, av trasten, som slår,
men — drömmar”’n är borta från hällen.
Påskafton 1937.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
