- Project Runeberg -  Pennorna / 1940 /
22

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

Inkomna satte Rang fyr i den stora flakspisen. Janne
Gjutare tände ljuset i skalmlyktan. — Roligt skall det
bli i allafall, att få se hur det går, sade Janne och gjorde
en titt på modellen.

— Årtalet är inte färdigt, så fattas det några snitt
på sista bokstäverna, svarade Rang och satte verktyget
till löten.

Janne tog fram ett par modeller, som föreställde
bevingade änglar. — Ska de ha vingar? sporde Rang.

— Nödvändigt, svarade Janne. En ängel utan vingar
betraktas som människa. Vingarna gör ängeln. Vi måste
forma begripligt och akta förtroendet.

— Annat det här är klubbslag och jägarhorn, sade
Rang.

— Den gamla skvallran kommer inte upp mer, både
skivan och klubban äro utslagna, invände Janne hånande.

Att ge signal då folket skulle rycka in- och ut hade
så gått till vid Bruket:

Slående med en klubba mot en stålskiva, som
upphängts i fura, hade inspektoren manat folket till och från
arbetet under tider.

En stormnatt rasade skivan ner och blev liggande.
Plåten, som tvingat och förlossat, var vrak, bucklig av
slagen, rostig av tiden. Där låg den kantig och
ojämn likt en nyflådd oxhud. Efter den händelsen tog
inspektoren till jägarhornet. Dessa toner behagade inte
folket. Den pipan minde om jäktat bråd, hundskall, rov
och blod.

Från flatberget small det av klackjärn, strax hördes
tunga tramp utanför. Dörren öppnades. In steg fyra
manfasta brukskarlar, med var sin säck över axeln.
Männens anleten dröpo av svett och fukten dunstade från
kläderna.

— Allt här! I har tagit vägen med stormsteg, sade
Janne som hälsning.

— Vi vände staden ryggen före daggryningen. Fyra
punds börda är nog på en mans axlar och förkortar inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 18:47:34 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1940/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free