Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Fagerberg:
Klockan.
På slänten där höglandet möter dalgången, ligger det
gamla Bruket. Mellan klippor och stup forsar ån ner i sin
trånga fåra. Istadig och stark var denna vildhäst innan
han lät sig tämja. Dammarnas bålverk vittnar om detta.
Vid Bruket har mycket hänt, många sägner finnes om
denna bygd. Knappt ett sekel har gått sedan detta hände,
som nu skall berättas.
Vid Bruket hade signalen gått och arbetet var slut
för dagen. Höstvinden suckade i de avlövade träden, luf-
-teh var disig, oktobermörkret ruvade tungt över nejden.
Janne Gjutare och modellsnickare Rang gingo stora
bruksgatan fram, ivrigt samtalande med varandra. Hunna
uppför backkrönet veko de in på en gångväg, som ledde
upp till en obebodd stuga. Det lilla, ruggiga huset, som
fordom hyst fattiga liv, var svank i ryggen som en
kosackhäst. Väggarna voro melerade av lava och träoxid.
Det kved i knutarna, mederna voro gistna, stoppmossan
trängde ut i fogarna och linjerade upp timmervarven.
Det sades, att huset rymde ”lett”.
Detta rykte hade Janne Gjutare utspritt. Han ville
vara tillfreds där, då han på lediga stunder gjorde sina
små uppfinningar, vilka alltid kom Bruket till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
