Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i97
balsamerad på en paradsäng, framträdande blott på stora
högtidsdagar. Man berömmer henne pliktskyldigast, men få
torde därom taga notis. Frankrike har ock sin poesi, men
skrifven på prosa af Rousseau, Chateaubriand, Mme de Stael,
Lamartine och några nyare romanförfattare, Georg Sand
m. fi. Titulus ser, att jag är en oomvänd kättare, och vi
kunna ju däraf i största vänlighet disputera. — Vi hafva
ännu tämligen olika öfvertygelse, och jag har ej det minsta
emot, att Titulus behåller sin och uttalar den; kanske äro
vi å ömse sidor än i dag något ensidiga, och detta kommer
väl af olika sympatier i ungdomen för olika litteratur. Bägge
hafva vi sedan sökt skaffa oss en allsidigare bildning, men
ungdomsintrycken blifva alltid predominerande. Emellertid
skall det för mig — gammal disputax —■ bli en
njutning att muntligen få utbyta våra tankar i allsköns
vänlighet».
Palmblad kom i juli och mottogs med största hjärtlighet.
Wallmark mötte honom vid ångbåtsbryggan, och de kommo
redan under vägen därifrån i lifligt samspråk om nytt och
gammalt. Palmblad framförde en hälsning från Atterbom,
som hade, säger han, varit förtjust i Wallmarks landtliga
fristad och önskat sig själf en slik ålderdomsreträtt.
Enligt sin vana, när långväga gäster kommo på besök,
ville Wallmark under den vackra sommareftermiddagen äfven
visa Palmblad någon af traktens natursköna platser. Många
funnos ju att välja på, såväl historiskt minnesvärda som för
vacker natur utmärkta. Denna gång bestämde man sig för
en i Mälaren utskjutande udde, bevuxen med präktig
månghundraårig ekskog och däraf Ekudden kallad. Visserligen
låg den rätt aflägsen från Wallmarks boning, så att fråga
uppstod, om det ej skulle blifva alltför mödosamt för de
båda gamla att i sommarhettan vandra den soliga landsväg,
som ledde dit ut. Man hittade dock på råd och anordnade
i hast ett landtligt fordon. En höskrinda kläddes med löf,
på bottnen lades hö och där ofvanpå mattor, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
