Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Verldsalltet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö74 VEft
ska. — 7) (l sing., obest, form) Lefnadsvelt,
be-lefvenhet. Endast i uttrycken: Ha v. En man
af v. _ 8) Menniskolifvet. Föda lill v-en.
Komma lill v-en, födas. Gå ur v-en, sluta sin
v., gå ell. vandra all v-es väg. dö. Skicka
all v-es väg, taga af dagn. Skaffa till v-en,
afla. Han hade en svår, mödosam v., hans
lif var tungt. Här i v-en, i delta lifvet. /
andra v-en, i det tillkommande lifvet. V-ens lopp,
gång, de menskliga händelserna. — 9) (i kyrklig
mening) Den del af menniskorna, som endast länka
på det lirnliga, på tillfredsställandet af sina lustar
och begär. Fly v-en. Elt v-ens barn, en
verlds-ligt sinnad menniska. V-ens vägar äro icke
Guds vägar, det köttsliga sinnet är fiendtligt
emot Gud. — 40) (fig.) Betecknar någoniing ganska
myckel. En v. af bekymmer.
VERLDSALLTET. vä’rrdsålltätt, n. sing. def.
Hela den skapade verlden.
VERLDSANDE, vä’rrdsånnde, m. sing. def.
Enligt vissa filosofers antagande, den hela
verlden genomträngande verksomhets-principen i och
för sig och såsom urprincip, eller länkt såsom
ett sjclfständigt väsende. Kallas äfv. Verldssjäl.
VERLDSAXEL, m. sing. Den räta linie, som
man tänker sig dragen ifrån den ena verldspolen
till den andra.
VERLDSBEHERRSKARE, m. B. Herrskare
Öfver hela jorden eller större delen deraf.
Napoleon sträfvade efter all blifva cn v.
VERLDSBEKANT, a. 4. öfver hela verlden,
af alla menniskor känd. V. sanning, händelse.
VERLDSBERÖMD, a. 2. Namnkunnig i hela
verlden; af hela verlden prisad, firad, beundrad.
VERLDSBESKR1FMNG, f. 2. Beskrifning
öfver verlden. — Syn. Kosmografi.
VERLDSBESKRIFVARE, m. B. Författare
till en verldsbeskrifning.
VERLDSBORGARE, m. B. 4) (egenil.) Hvarje
jordens innebyggare. — 2) Den, som icke blott
åsyftar sin nalions fördel, utan söker framför allt
att befordra hela mensklighetcns allmänna väl. —
Syn. Kosmopolit.
VERLDSBRAND, m. sing. En verlds
förstöring genom brand. Brukas särskilt med afseende
på den brand, hvarigenom ipan tror att jorden
skall förgås.
VERLDSBULLER, n. B. V-llrel, verldens
buller, oro, bråk.
VERLDSBYGGNADEN, m. sing. def.
Sammanfattningen af alla verldskroppar, betraktade
i deras ordning och förbindelse såsom ell helt.
VERLDSDEL, rn. 2. Hufvuddel af jorden.
De sex v-arne.
VERLDSEQVATOR, vä’rrdsekvålårr, m. 3.
Den cirkelformiga omkretsen af elt plan, som
föreställes skära hela verldsrymden midt i tu,
gående genom solens medelpunkt och vinkelrätt emot
jordens axel.
VERLDSERFARENHET, f. 3. Erfarenhet,
vunnen genom umgänge med verlden.
VERLDSERÖFRANDE, a. 4. Som eröfrat en
större del af verlden. Del v. Rom.
VERLDSERÖFRARE, m. B. Den, som
er-töfrat en större del af jordens länder.
VERLDSFÖRAKT, n. sing. Den
sinnesstämning, då man ringa aktar verlden med dess nöjen
och njutningar.
VERLDSFÖR AKTANDE, a. 1. Som ringa
aktar verlden.
VERLDSFÖRAKTARE, m. B. - ERSKA, f. 4.
En, som ringa aktar verlden.
VER
VERLDSGLOB, vä’rrdsglöb, m. 3. Glob.som
föreställer hela verldsbyggnaden, betraktad såsom
elt klot.
VERLDSHAF, n. B. 4) Vet, hafvet, som
omsluter jordens fasta land. — 2) Större de) deraf,
t. ex. Söderhafvel.
VERLDSHANDEL, m. sing. Handeln i sin
slörsta utsträckning, eller då den förbinder de
aflägsnaste trakter och verldsdelar, samt i alla
riktningar genomkorsar hela jordytan.
VERLDSHISTORIA, vä’rrdshislöria, f. 3. pl.
— orier. Sammanhängande framställning af de
vigtigaste händelser, som inträffat bland
mennisko-slägtet.
VERLDSHISTORISK, a. 2. Som tillhör
verlds-hislorien. En händelse af v. vigt.
VERLDSHÄNDELSE, f. 3. Händelse af den
vigt, alt den förljenar ett rum i
verldshisto-rien.
VERLDSKARTA, f. 4. Karla öfver hela
jorden.
VERLDSKLOK, a. 2. Som har
verldserfa-renhet.
VERLDSKLOKHET, f. 5. Det slags klokhet,
som har sin grund i verldserfarenhet.
VERLDSKR1NGSEGLARE, m. B. Den, som
seglat rundl omkring jorden.
VERLDSKRINGSEGLING, f. 2. Segling rundl
omkring jorden.
VERLDSKROPP. m. 2. Se Himmelskropp.
VERLDSKUNNIG, 8. 2. Se Verldsbekanl.
VERLDSKUNSKAP, f. sing. Se
Verlds-kännedom.
VERLDSKÄNNARE, m. B. En, som äger
verldskännedom.
VERLDSKÄNNEDOM. m. sing. Kännedom af
menniskorna och deras olika karaklerer, samt af
sättet all rält umgås med dem.
VERLDSLIG, vä’rrdsligg, a. 2. 4) Som angår
det jordiska, det timliga; som sysselsätter sig med
det som tjenar till kroppsliga, sinliga och lirnliga
ändamål (i motsats till: Andlig). V-a
angelägenheter. V. regering, makt, i motsats till kyrkans
makt. V. lag, som ängår verldsliga
angelägenheter. V. domare, domstol, som dömer efter
verldslig lag. V. vis, v. vishet, vis, vishet i
hvad rörer verldsliga ting. V-l stånd, ej
ande-ligt, ej preslerligt. V-a ting, som ej angå det
andliga. I v. mållo, i timligt hänseende.
(Sub-slanlivt) Delta v-a, jordlifvet med allt hvad
der-lill hörer. — 2) Sinlig (i motsats lill Andlig).
V-a nöjen. Föra ell v-l lif. V-l lefverne. —
Brukas äfv. substantivt, t. ex.: Älska det v-a.
Han har slagit alll v-l ur hågen. — 3) (om
person) Som älskar verlden och dess luslar. Hon
är myckel v. V-l sinnelag, hjerta.
VERLDSLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
verldslig; verldsligt sinne.
VERLDSLIGT, adv. På elt verldsligt säiL
Lefva v., föra elt sinligt lif. V. sinnad, sorn
älskar verlden och dess lustar.
VERLDSMAN, vä’rrdsmann, m. B. pl. — män.
En, som väl känner de högre ståndens seder och
bruk, samt är van alt handla derefler.
VERLDSMENNISKA. f. 4. Verldsligt sinnad
menniska.
VERLDSMUS1K, vä’rrdsmusi’k, f. sing.
Sfe-rernas harmoni, eller den diktade musiken af
huf-vudplaneterna.
VERLDSORDNING. f. 2. Den hela verlden
sammanhållande gudomliga, ordnande kraft.
VERLDSPOL, v&’rrdspöl, m. 3. V-er kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
