- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
629

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Ursäktlig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UT

62.0

URS
undanbedja sig. Han blef bjuden, men u-de sig.
— U-d, part. pass. Han är u., all han ej kan
komma, man kan ej tillräkna honom atl... —
Ursäktande, n. 4.

URSÄKTLIG, a. 2. Som kan ursäktas. En
u. nyfiken lut. Han är u.

URSÄLTA, v. a. 1. Utdraga sällan ur något.

URTAFLA, f. 1. Rund skifva, som utanpå
betäcker verket i ctl ur, och i hvars midl visarne
äro fastade, hvilka utvisa tiden, i del de flytta sig
omkring taflans yltre kant, på hvilken dagens
tolf limmar äro utmärkta.

URTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) 4) Taga
utur. U. korken ur en butelj. — 2) Göra, att
någol försvinner ur ett ting. U. färgen ur tyg.
— Äfv. för begge bcm. Taga ur. —
Urtagande, n. 4. o. Ur lagning, f. 2.

URTAPPA, v. a. 4. Aflömma genom
tappning. AlU drickal är u-dl. — Äfv. Tappa ur.

URTIMA, ürlfmma, a. oböjl. Säges om
riksdagar, sammankomster, ting, som påbjudas,
sammankallas. utsättas på annan lid. än den af lag
föreskrifna. U. riksdag.

URTJUFVA. a. oböjl. (lagt.) Göra sig u.,
fria sig ifrån anklagelse för stöld.

URTRÄNGMNG, f. 2. (fann.) Ett ämnes
af-skiljande ur ell annat, genom tryckning med luft
eller genom tryckning af sjelfva vätskan, hvarur
ämnet skall utdragas.

URTRÖSKA, v. a. 4. Genom tröskning
af-skilja (kornen) ur säd. Mest i pari. pass. Väl
u-d halm.

URTVÄTTA, v. a. 4. Genom tvättning
frånskilja, borttaga utur. Oäkta färg är lätt all u.
U. en fläck. — Äfv. Trätta ur. —
UrtväIlande, n. 4. o. Ur tvättning, f. 2.

URVAL, ürvål, n. 3. 4) Urväljandc af det
bästa. Göra u af någol. — 2) Del bästa, som
blifvit utvaldi af någol. U. af frukt.

URVASKA, v. a. 4. Genom vaskning
frånskilja. — Äfv. Vaska ur.

URVATTNA, v. a. 4. Genom öfvergjutning
med vallen ursälla (t. ex. sill) eller befria (kött)
ifrån blod.

URVERK, n. 8. 4) Hjulverket, mekanismen
i elt ur. (Fam.) Del går som ell u., af sig sjelft,
jeml och ordentligt. — 2) Större slagur, l. ex.
lomur.

URVERLD, m. 2. Den nu förgångna, tidigare
organiska skapelsen,

URVISARE, m. 8. Visare på ell ur. Jfr.
Visare

• URVOKAL, ürvokäl. m. 3. (gram.) U-cr
kallas dc ursprungliga sjelfljud, af hvilka de öfriga
bildas.

URVRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida) Genom
vridning afskilja någol utur en sak. U.
bykkläder. vrida vattnet utur dem. — Äfv. Vrida u r.

URVÄGENRÖDJA, v. a. 2. (böjes som Rödja)
Rödja ur vägen, undanrödja.

URVÄDER. ürvä’d’r, n. 8. (af Yra) Se
Snöyra. (Fam.) Som ell u-, som cn blixt; äfv.
blindvis.

URVÄLLA. v. a. 2. (plåtsm.) Utsträcka
plåt-ämnet till dess dubbla längd.

URVÄXT, a. 4. Säges om kläder, dem man
växt ur. U-a byxor.

URÅLDRIG, a. 2. Se Urgammal, Urminnes.
Från u-a tider. U-a skogar.

URÅLDRIG HET. f. 3. Ganska hög tidsålder.

URÄMNE, n. 4. Första ämnet, hvaraf all
materia, enligt vissa filosofers antagande, blifvl danad.

USANCE. ysånngs. f. 3. (fr.) Se Usa.

USCH! int. Ulrop. som uttrycker afsky.
vämjelse. ogillande eller äfven känslan af stor
hastighet. U.. så ful! U.. så oläckl väder! U., så
tlak mal! U., så du bär dig åt! U., hvad
del går!

USEL, üs’l, a. 2. (i fornspråkei Vesal, af Ve,
negativ partikel, och Säll) 4) Osäll, högst
olycklig, högst beklagansvärd. En u. stackare. U-l
lif. — 2) Ganska sjuk. Hon är sa u., all hon
ej förmår lala. — 3) Ganska dålig. U-l
arbete. U. lön, förjensl. U. förevändning. —
4) (i andligt hänseende) Högst dålig, nedrig, högst
föraktlig. En u. spion, bedragare. — Syn. (för
alla bern.) Sc Eländig.

USELHET, f. 3. 1) Högst olyckligt,
bckla-gnnsvärdl tillstånd (vare sig af sjukdom, nöd ellcr
sorg, o. s. v.). — Syn. Se Elände. — 2) Hög
grad af oduglighet, högst dålig beskaffenhet. Elt
arbetes u — 3) (i andligt hänseende) Hög grad
af förkastlighet, nedrighet, gemenhet. — 4) Uselt
arbete, usel vara, o. s. v.; någonling uselt. —
Syn. Se Elände.

USELT, adv. På ett uselt sätt, högst illa,
högsi dåligt; nedrigt,gement. Lefva u. U. klädd.
U. arbetad, ulförd. Uppföra sig u.

USLING, üslinng. m. 2. 1) Usel, högst
olycklig menniska. — 2) Högst förkastlig, nedrig,
gemen menniska; äfv. högst oduglig stackare.

USO. üso. (ilal.) Trettio dagars sigt i
vexel-affärer.

USURPATION, usurrpatschön, f. 3. (lat.)
Olagligi tillvällande; våldkräklning. U. af
rättigheter, af en tron.

USURPATÖR, usurrpaiör, m. 3.
Våldkräk-tare; tronröfvare.

USURPERA. v. a. 4. (lat.) Med våld tillskansa
sig. U. andras rättigheter. U- regeringen.

USUSS! usüss, int. Utrop lill barn, då man
vill låta dem förstå, att de böra låta bli nagot.

UT, adv. (af moes.g. Uz, Uzuh, Us; jfr. Ur)
Betecknar: 4) Rörelse frän elt inre, beläckt,
slutet ställe. Gå u. på gården. Komma u.
genom porten. Kulan gick u. på andra sidan.
(Fig. fam.) Veta hvarken u. eller in, vara
alldeles förvirrad, rådlös; ej hafva minsta reda på
sig. Slå sig u., se Slå. — 2) Rörelse bort i en
rymd, på ett fält, o. s. v. Solslrålarne gå från
solen u. i rymden. Gå u. på fältet. Fara u.
på sjön. Resa u. på landet. — 3) Vidgande.
Vidga u. Borra u. — 4) Se Ulåt. Vända u.
fodret på en rock U. och in, säges om nagot,
hvars insida är vänd utåt och utsidan inåt. Vara
vänd u. och in. Vända u. och in på någol.
— 8) Till slut, lill ända. Läsa, skrifva, lära
u. Läsa u. en bok. Dricka u. glasel, i bollen.
— 6) Ulrikes. Fara u. till Tyskland. Hvari
ut, se Hvartul. — Ul sammnnsälles med flera
andra partiklar, vanligen såsom prefix. L* ex :
Ulaf, uti, utom, utför, utur; men äfv. såsom
suflix. l. ex. förut. — Bildar äfven med verber
och nomina cn mängd sammansättningar, i hvilka
dels föreslående bemärkelser göra sig gällande,
såsom: Ulgå, uldrifva, utskjuta; utvidga;
ulvända; ul dricka: dels äfven något superlalivt
iillryckes, sasom: Utfattig, utarmad, uthungrig.

Anm. Skilnaden emellan Ut och* Ur är, all
förra ordet har mer afseende på det ställe,
dil rörelsen sker; sednare ordel deremol mer
pä det ställe, hvarifrån den utgår. Ut ur
förknippar dem begge, l. ex.: Gä ut ur
kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free