- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
607

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Uppalma sig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPP

packadt. — Äfv. Packa upp. — Uppackande,
n. 4. o. Uppackning, f. 2.

UPPALMA SIG, v. r. 4. (sjöt.) Hala sig upp
på ett tåg.

UPPAMMA, v. a. 4. 4) Amma och uppföda.
U. friska barn. — 2) (fig.) Uppfostra. U. till
dygd, i gudsfruktan. Han har blifvit u-d lill
studier, lill presl, lill krigsman. — Äfv. Amma
upp. — Uppammande, n. 4. o.
Uppam-ning, f. 2.

UPPARBETA, v. a. i. 1) Genom arbete
upptaga. För denna bem. vanligare Arbeta upp. —
2) Genom arbete förbruka. I denna bem. föga
brukligt. Allt virket är redan u-dt. — Äfv.
Arbeta upp. — 3) (Gg.) Genom flit och arbete
utbilda, uppodla, fullkomna. U. förståndet. U.
en vetenskap, ell språk. — Äfv. Arbcla upp. —
U. sig, v. r. 4) Genom arbete bringa sig upp.
— 2) (fig.) Genom flit och arbete utbilda sig,
fullkomna sig. — Äfv. Arbcla sig upp ell.
Arbeta upp sig. — Upparbetande, n. 4. o.
Upp ar betning, f. 2.

UPPASSA, v. a. o. n. 4. Betjena vid
spisning, vid klädsel, genom städning, borstning,
ären-ders uträttande, o. s. v. U. vid bordel. Han
u-s af sin betjent. — Äfv. Passa upp. —
Uppassan de. n. 4. o. U ppassning, f. 2.

UPPASSARE, m. 5. - ERSKA, f. 4. En.
som passar upp.

UPPBARA, v. a. 4. Genom bakning
förbruka. Allt mjölet är u-dt. — Äfv. Baka
*PP-

UPPBETSLA, v. a. 4. Lägga betsel på. U.
en häst. — Äfv. Betsla upp. — Upp be Is
lande, n. 4. o. Uppbelsling, f. 2.

UPPBINDA, v. a. 3. (böjes som Binda) 4)
Uppfästa genom knytning, ombindning. U.
svansen på en häst. — Äfv. Binda upp. — 2)
(boktr.) Se Upprymma. bem. 3. —
Uppbindande, n. 4. o. U pp b i n d n i n g, f. 2.

UPPBJUDA, v. a. 3. (böjes som Bjuda) 4)
Bjuda (egentl. cn sittande alt uppstiga). U. ett
fruntimmer till dans. — Äfv. Bjuda upp. —
2) (på auktion) Utropa till försäljning. U. en
möbel. — 3) (lagt.) Tillkännagifva vid domstol
försäljningen af en fastighet, på det den, som
äger bördsrätt derlill, må kunna klandra köpet.
U. en egendom vid domstol. — 4) (fig.) U. alla
sina krafter, anstränga dem, bjuda till så mycket
man förmår. — Uppbjudande, n. 4. o.
Upp-bjudnin g, f. 2.

UPPBLANDA, v. a. 4. 4) Ymnigt blanda elt
ämne med något annat. U. metaller. — 2)
Genom blandning utspäda. U. vin. — Äfv. Blanda
upp. — Uppblan dande, n.4. o.Uppbl an
d-ning, f. 2.

UPPBLANKA, v. a. 4. Göra fullkomligt blank.
U. ell par slöflar. — Äfv. Blanka upp. —
Uppblankande, n. 4. o. Uppblankn ing,
L 2.

UPPBLICKA, v. n. 4. Skåda upp. U. lill
någon. — Äfv. Blicka upp.

UPPBLOMSTRA, v. n. 4. (fig.) Börja att
blomstra. Handeln u-de. — Äfv. Blomstra upp.
— Uppblomstrande, n. 4. o.
Uppblom-slring, f. 2.

UPPBLOSSA, v. n. 4. Börja att brinna med
full låga. Brukas äfv. bildligt. Kriget har åler
u-l. — Äfv. Blossa upp. — Uppblossande,
n. 4.

UPPBLÅSA, v. a. 2. Genom inblåsning af,
fyllning med väder utspänna, göra stinn. U. en

ÜPP 607

oxblåsa. U. kindbenen. — Äfv. Blåsa upp. —
U. sig, v. r. (fig.) Blifva högmodig. —
Uppblåst, part. pass, n) Som blifvit uppblåst. Eli
u. korfskinn. — b) (fig.) Intagen af högmod.
Han har blifvit u. öfver sin lycka. Brukas i
denna mening äfv. adjeklivt, t. ex.: En u.
börsmagnat. — Uppblåsa nde, n. 4. o.
Upp-blås ning. f. 2. (endast i egentl. mening).

UPPBLÖTA, v. a. 2. Blöta väl, ända igenom.
— Äfv. Blöta upp. — Uppblötande, n. 4. o.
Uppblölning, f. 2.

UPPBONA. v. a. 4. Genom boning eller på
annat sätt gifva nytt utseende. — Äfv. Bona
upp. — Uppbonan de, u. 4. o. Upp bonin g,
f. 2.

UPPBORRA, v. a. 4. Genom borrning öppna,
göra hål uti eller längs genom något. Se äfv.
Ulborra. — Äfv. Borra upp. —
Uppborrande, n. 4. o. Uppborrn ing, f. 2.

UPPBORSTA, v. a. 4. 4) Väl, fullkomligt
borsta. U. en hall. — 2) Genom borstning
uppresa. U. luggen på en hatt. — För begge bem.
säges äfv. Borsta upp. — Uppborstande, n.
4. o. Upp b o r st n in g, f. 2.

UPPBRAGT, se Uppbringa.

UPPBRASSA. v. a. 4. Se Brassa upp.

UPPBREDA, v. a. 2. U. en säng, se
Uppbädda. — Äfv. Breda upp. — Uppbr cd ande,
n. 4. o. Upp b redning, f. 2.

UPPBRINGA, v. a. 4. o. 2. (böjes som Bringa)
4) Bringa, föra, skaffa upp. I denna ordets
egentliga bem. mindre brukligt. — 2) (fig.)
Upp-drifva. U. till fullkomlighet. U. en
tillverkning, sina inkomster lill högre belopp. — 3)
U. ett fartyg, bemäktiga sig elt ficndlligt fartyg
och föra det i hamn, för all få det prisdömdt. —
Uppbragt, part. pass. U. skepp. — Brukas
adjektivi i betydelsen: Vred, förtörnad. Vara,
blifva u. på någon. — Uppbr i n gande, n. 4.
o. Uppbringning, f. 2.

UPPBRINNA, v. n. 3. (böjes som Brinna)
Förstöras genom cld, blifva lågornas rof. Han
såg all sin egendom u. — Syn. Afbrinna,
Förbrinna. — Äfv. Brinna upp. —
Uppbrinnande, n. 4.

UPPBRISTA, v. n. 3. (böjes som Brisla)
Brista och öppna sig. gå upp. — Oftare säges
Brisla upp. — Uppbrislning, f. 2.

UPPBROTT, n. 5. 4) En trupps aflåg ifrån
lägerort eller rastställe. — 2) (fam.) Afresa,
bortgång. — Sa. U-sorder.

UPPBRUKA. v. a. 4. 4) Upparbeta, uppodla.
U. jorden. (Fig.) U. förståndet. — 2) Se
Förbruka. — Äfv. (för begge bem.) Bruka upp.
— Uppbrukande, n. 4. o. Upp brukning,
r. 2.

UPPBRUSA, v. n. 4. 4) Brusande springa i
höjden. Vattnet u-de. — 2) (fig.) Blifva hastigt
och häftigt vred. — Äfv. (för begge bem.) Brusa
upp. — Uppbrusande, n. 4. o.
Uppbrus-nin g, f. 2

UPPBRYGGA, v. a. 2. Använda, förbruka
till bryggning. — Oftare säges Brygga upp.

UPPBRYTA, v. a. 3. (böjes som Bryta) 4)
Bryta och öppna, med våld öppna. U. ett bref
U. ell lås. — Äfv. Bryta upp. — 2) Bryla och
upptaga, bryta och bortföra. U. malm. U. ell
slengolf. Se vidare Bryla upp, bem. 4, c. —
V. n. 4) a) Aftåga från lägerort. rastställe, o. s. v.
Arméen har redan u-b rutit. — b) (fam.) Afresa.
lemna en ort. — För begge bem. säges oftare
Bryla upp. — 2) Se Bryla upp, v. n. bem. 4,6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free