Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tåras ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 TÅR
körtlarna och nedrinner ifrån Ögonen. Fälla,
gjuta l-ar, gråta. (Fig.) Smälla, bada i l-ar,
gråta bittert. Med Lar i ögonen, gråtande.
Tå-rarne kom mo, slodo mig i ögonen, jag var
gråtfärdig. Skratta så, alt l-arne komma i ögonen,
öfverdrifvet. Röra till l-ar, röra någon så, all
han begynner gräla; äfv. (fig.) djupt röra.
Utpressa t-ar af ens Ögon, förmå alt gråta. Jag
kan knappt hålla mig ifrån l-ar, från att gråta.
Se ulan l-ar, utan rörelse, medlidande; utan att
bevekas. (Fig.) Äta sill bröd mcd l-ar, slita
mycket ondt, lida mycken vedermöda för sitt
uppehälle. — 2) (fam.) Droppe. Dricka ur hvar
1. — 3) (fam.) Något litet af ett vått ämne. En t.
kaffe, brännvin. ,
TÅRAS, v. d. i. 4) Fyllas^ af tårar. Ögonen
l-ades på honom. — 2) Få tårar i ögonen. Hon
l-ades vid dessa ord. — Tårad, part. pret.
Med t-e ögon.
TÅRBEN, n. 3. (anat.) Benämning på två små
och lunna ben, elt vid hvardcra sidan om näsan.
TÅRDRÄNKT, a. 4. (fig.) Badande i tårar,
bittert gråtande.
TÅREBRÖD, n. 3. (fig.) Bröd, som äles med
lårar; uppehälle, som ej fås utan mycken möda
och lidanden.
TÅREDAL, m. 2. (fig.) 1 kyrklig stil
benämning på jordlifvet, såsom åtföljdt af bedröfvelse
och lidanden.
TÅREDRYCK, m. 3. (fig.) Dryck, som kostar
tårar, är åtföljd af sorg och bedröfvelse.
TÄREFLOD, m. 3. (fig.) Ymniga tårar, bitter
gråt.
TAREKÄLLA, f. 4. (fig.) Orsak till tårar, lill
sorg och bedröfvelse.
TÅRFISTEL, m. 2. pl. — fistlar. Fistel, som
har sitt läge vid tårsäcken.
TÅRFULL, a. 2. 4) Full afjårar. T-l öga.
— 2) Badande i tårar, bittert gråtande.
TÅRFYLLD, a. 2. Se Tår full.
TÅRGROP, f. 2. (anal.) Liten grop, der
hvar-dera tårkörteln har silt läge.
TÅRGÅNG, m. 2. (anat.) Kanal, hvarigenom
tårvätskan föres till tårsäcken.
TÅRKÖRTEL, m. 2. pl. — körtlar, (anat.)
Benämning på tvenne körtlar, belägna i
ögonhålornas öfre och yltre fördjupning, ur hvilka
tårvälskan utgjutcs i ögonen, för att hålla dem
fuktiga.
TÅRLÖS, a. 2. Utan tårar.
TÅRPIL, f. 2. En art af Pilträden. Salix
babylonica.
TÅRPUNKT, m. 3. (anat.) Benämning på små
kärl vid inre ögonvrån, hvilka uppsupa det
öfver-flödiga af tårvätskan, och ifrån hvilka den föres
in i lårsäcken.
TÅRSÄCK, m. 2. (anal.) Litet kärl, dit
tårvätskan föres ifrån tårpunkterna, och hvarifrån
den går till näsans slemhinna.
TÅRTA, tä’ria ell. tå’rrta, f. 4. (lat. Torta)
Ett slags bakverk af mandelmassa, marsipandeg,
smördeg, m. m. Uppsatt t., på en bottendeg mcd
konst uppställd tårta, i form af ett slags byggnad.
(Fig. fam.) T. på t., den ena glädjen, njutningen,
olyckan, sorgen, plågan på den andra. Har en
mängd sammansättningar, såsom: Mandel-,
Äple-lårla, m fl. [Torta.)
TÅRTDEG, m. 2. Deg, som användes till
tårtor.
TÅRTLETT, tårrtläTt, m. 3. (fr. Tourlelelle)
Ett slags liten tårta.
TÅRTPANNA, f. 4. Panna, hvari tårtor bakas.
TÄC
TÅRTPLÅT, m. 2, Plåt, hvarpå låga tårtor
bakas.
TÅRURNA, f. 4. Liten urna af bränd lera
eller glas, som anträffas i många grafhögar, och
förmodas hafva innehållit någon välluklande olja,
hvilken göls öfver den dödes bål, innan det
antändes.
TÅRVÄTSKA, f. sing. Saltaktig vätska, som
utgjutcs ur tårkörtlarna.
TÅRÖGD, lå rö ggd, a. 2. Som har tårar i
ögonen.
TÅSPETTA. f. 4. Se Trelåiga Hackspetten.
TÅSSA, se Tossa.
TÅSTE, se Tosle.
TÅSTÖTA, v. a. 2. Laga (skodon) framtill vid
tårna.o
TÅT, m. 2. 4) Sträng i ett rep. — 2) Se
Snöre.
TÅTEL, lå’t’l, m. sing. Elt grässlag. Aira.
TÄ, n. 4. (prov.) Gala mellan gärdesgårdar.
TÄCK, a. 2. 4) Som med godt ulseende
förenar behag. En t. flicka. — 2) Behaglig,
angenäm. T. belägenhet. T. natur. T-l landställe.
T. mun. T-l leende. Göra hvad Gudi t-l är.
— Syn. Se Vacker.
TÄCKA, v. a. 2. (af Tak) 1) Lägga tak på.
T. ell hus med tegel, plåtar, halm, lorf. T. öm,
lägga nytt tak på. — 2) Öfvcrhölja, betäcka. T.
en bildstod. T. lill, ö’fver, se Tillläcka,
Öfver-täcka. — Syn. Bctäcka, Öfverläcka. Hölja,
öfver-hölja, öfverdraga, Belägga. — Täckt, part. pass.
T. vagn. — Täckande, n. 4.
TÄCKA RE, m. 3. En, som täcker.
Förekommer mest i sammansättningen Taktäckare.
TÄCKAS, v. d. 2. (af Täck) 4) (impersonelt)
Vara täckelig, behaglig; behaga. Göra hvad
Gudi l-kes. Som er täckes, som ni behagar. —
2) Värdigas, hafva den godheten (att). Brukas i
tal eller skrift till höga eller förnäma personer,
eller såsom ett uttryck af artighet. Ers
majestät täckes ell. läcktes allernådigsl &c. Min
herre läcks ell. täcktes erinra sig. Jag bad,
all han läckles underrätta mig derom.
TÄCKDIGEL, m. 2. pl. — diglar. Digel,
hvälfd öfver en smälldigel, för alt beläcka
innehållet.
TÄCKE, n. 4. Stycke tyg, som bredes öfver
ett föremål, till alt skydda och förvara det, eller
Öfver menniskor och djur till skydd emot köld.
Se Bord-, Säng-, Häst-, Vapenläcke, m. fl.
Stoppadl, stickadi l. Breda t-l Öfver sängen.
Lägga l-t på hästen. Aflaga t-l. (Fig. fam.,
Spcta under elt t., vara i hemligt förstånd^
(Ordspr.) Man bör ej sträcka ut benen längre,
än l-l räcker lill, ej gå för långt i sina
anspråk, fordringar; ej tillvälla sig obehörig makt
och myndighet.
TÄCKELIG, a. 2. (bibi.) Behaglig, angenäm.
Göra hvad Gudi t-l är.
TÄCKELSE, n. 3. 4) Något täckande. Breda,
lägga ell l. öfver något. — Syn. Dok. Slöja,
Flor. — 2) (fig.) Hvad som döljer, hindrar att
inse en saks rätta förhållande. Draga elt t.
öfver, dölja. Draga l-l af, blotta, yppa, röja,
uppenbara. Taga t-l ifrån ens ögon, taga cn
ur dess villfarelse, upplysa honom. Nu faller
l-l ifrån mina ögon, nu inser jag rätia
förhållandet.
TÄCKFAT, n. 3. Fat, som lägges öfver till
betäckning eller såsom lock.
TÄCKFJÄDER, m. 2. pl. — fjädrar, (nat.
hist.) T-drar kallas de smärre fjädrar, som
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
