Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tåga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÅG
TÅGA, f. 1. II. Tråd i kött, välter eller
rötter. Tågorna i lin, i hampa. Tågor i jern,
trådlika fina streck i dess textur.
TÅGA, v. a. 4. III. Medelst en cylinder släta
loppet af en bösspipa.
TÅGBRYGGA, f. 4. Brygga, som hvilar på
grofva tåg, spända mellan tvenne stränder.
TÅGBÄR, n. 5. Elt slags Hallon, äfven
kallade Stenhallon.
TÅGGRÄSHOPPA, f. 4. En rälvingad insekt,
nästan lingerslång, i Asien. Flyger i stora skaror,
likt moln, och förtär all slags gröda. Stekes och
älcs af Araberna. Acrydium migratorium.
TÅG IG, a. 2. Sorn har eller består af tågor,
full af lågor; som visar lågor i brottet.
TÅGKIL, m. 2. (skepp.) En af
sejsingar°bildad alnslång kil, hvilken stundom brukas såsom
mastkil.
TÅGLADDTYG, n. 5. (artil.) Laddtyg,
bestående af sällare- och viskarekolf, satta på hvar
sin ända af elt stycke svår 7 eller 8 tums tross.
TÅGLIG, a. 2. (af Tåga, I; fam.) Långsam i
gång och rörelser. — Tågli g l. adv.
TÅGLIGHET, f. 3. (fam.) Långsamhet i gång
• och rörelser.
TÅGMATTA. f. 4. (skepp.) En matta, som
läggcs öfver ankartåget.
TÅGNA. v. n. 4. Uttänjas och derigenom
slappas ; blifva mindre spänd. Strängar t. i fuktig
väderlek. — Tågnande, n. 4. o. Tå g ning,
f. 2. *
TÅGNING, f. 2. Slätning af loppet i en
bösspipa.
TAGORDNING, f. 2. Fastställd ordning alt
iakttagas vid truppers tågande.
TÅGRING. m. 2. Ring af tåg.
TÅGSLAGNING eller TÅGSPINMNG, f. 2.
Förfärdigande af tåg.
TÅGSLÄDE, m. 2. pl. — slädar. Elt
redskap hos’ repslagare.
TÅGSTUMP, m. 2. Helt kort stycke låg.
TÅGVIRKE, n. sing. Allehanda slags låg,
som brukas på fartyg. Skrifves äfv. Tågverk.
TÅGÅNGARE, m. 5. Så kallas de af rof;
djuren, som vid gåendet endast slöda foten på
tårna, utan att hälen når marken.
TÅGÄNDA, f. pl. — ändar. Ända af elt låg.
TÅGÖGLA, f. 4. Ögla på ett låg.
TÅHÄTTA ell. TÅKAPPA, f. 4. Läderbit,
bvarmed ändan af en sko inuti eller utanpå är
förstärkt.
TÅLA, v. a. 2. 4) Lida, utslå. T. köld,
hunger, törst. — 2) Fördraga, tåligt uthärda;
hafva fördragsamhcl med. Han tål sina
lidanden. utan alt beklaga sig. Kärleken tål allt.
Jag kan ej t. honom. De t. ej hvarandra.
Han tål ej narri. T. en skymf. T. ovett, T.
missbruk. T. ens svagheter, hafva fördrag med
dem. Det är svårt all l. Jag kan ej t det
längre. Han lål ej att rida, åka. Jag tål ej
all slags mat. Han lål ej vin. dans <5cc, tycker
ej om, &c. Han tål ej mycket, har en svag
natur, helsa; äfv. blir snart drucken; äfv. blir
snart ond. Der t-s alla religioner. Judarne
t-s der icke, tillåtas ej att der bosätta sig. Vara
väl tåld, väl omtyckt. Af ingen tåld, af ingen
omtyckt. Ej l. narri, bli förtretad, om man
skämtar; äfv. vara lätt retad, snar till vrede; ej
låta skämta med sig. T. tiden, se T. sig. 2. —
3) Tillåta, medgifva; fordra; kunna utan skada
utsättas för. Saken tål intet uppskof. Del tål
några undanlag. Det lål all tänka på, fordrar
TÅR - 589
betänkningslid. Fartyget tål ej sjön, kan ej
hålla sjön. Det vinet tål ej all spädas, är för
svagt alt utspädas. Del tyget tål all nöta, all
slita på, är fast och slarkt. — T. sig, v. r. 4)
Ej t. sig sjelf, vara missnöjd med sig sjelf. Han
lål sig icke sjelf, myckel mindre andra. — 2)
(fam.) Gifva sig tålamod.
TÅLAMOD, n. sing. 4) Förmåga eller vana
att ståndaktigt bära lidanden, vedermödor,
motgång, förtret, o. s. v. Del behöfs Jobs t. all
uthärda dermed. Med l. uthärda, utslå, lida,
bära något. (Ordspr.) T. öfvervinner allt. I
samma mening säges äfv. skämtsamt: T.
öfvervinner surkål. — 2) Tåligt väntande; förmåga
eller vana att tåligt vänta. Jag väntade med t.
två hela limmar. Då förgick mig l-el, då
tröttnade jag all vänta (se äfv. bem. 3). Förlora
t-et. Hafva godt l. Hafva l, gifva sig l.,
tåligt vänia. Haf ell ögonblicks l. Ge dig t.,
det kan ej gå så fort. Elt ögonblicks t., om
jag får be! — 3) Fördragsarnhet, fördrag; tåligt
sinne. Hafva t. med någon. Pröfva, öfva,
uttrötta, uttömma ens l. genom sin
oförskämdhet. Del pröfvar l-el all ha med honom all
göra. Jag tålde länge hans stickord, men
slutligen förgick mig l-el, slutligen blef jag ond.
Med l. upplaga ens förebråelser. Guds l., hans
skonsamhel emot syndare.
TÅLAMODSPÅSE, m. sing. (fam. skämlv.)
Tålamod. Min l. är lom, mitt tålamod är uttömdt.
TÅLIG, a. 2. Som ståndaktigt bär lidanden,
vedermödor, förlrel, hat, förföljelse, o. s. v. Var
t. intill döden. Vara l. i lidandet. T-l sinne.
— Syn. Tålmodig, Tålsam.
TÅLIGHET, f. 3. Tåligt sinne.
TÅLIGT, adv. Med tålamod. Lida t. T.
vänia. T. höra en HU slut.
TÅLMODIG, a. 2. 4) Se Tålig. — 2) Som
har tålamod med andra, skonsam, långmodig. —
Tålmodighet, f. 3. — Tålmodigt, adv.
TÅLS. Gifva sig till t., ge sig tålamod.
TÅLSAM. a. 2. 4) Se Tålig. — 2)
Fördragsam. — Tål samt, adv.
TÅLSAMHET, f. 3. Tålamod; fördragsamhet.
TÅNG, m. sing. L Ett ofta mer än
famns-långl sjögräs, af tjock och läderaktig beskaffenhet.
Fucus. Se Klotlång.
TÅNG. f. 3. pl. tänger. II. Redskap af
metall, äfven af trä, bestående af tvenne skänklar,
hvilkas ändar tryckas emot hvarandra, för att
emellan dem knipa eller fasthålla något. Knipa
med glödande tänger. — Bildar åtskilliga
sammansättningar. såsom: Smidtång, Hoflång, Klump-,
Knip-, Nageltång, m. fl.
TÅNG, f. 2. III. Skaftjcrnet på en värjklinga,
knif o. d. Se f. ö. Rumplång.
TÅNGHUGG, n. 5. Djup skåra på jerntråd.
TÅNGLAKE. m. 2. pl. — lakar. En
tagg-fenig hafsfisk, en fot lång, brun med gula fläckar;
honan föder lefvande ungar. Blennius viviparus.
Har sitt namn deraf, att den uppehåller sig ibland
hafsgräset Tång.
TÅNGSNÄLLA, f. 4. Se Kantnål.
TÅNGSODA. f. sing. Soda, som tillverkas af
Hafstång. Kallas äfv. Kelp eller Varec.
TÅNGVERK, n. 5. (fortif.) Förskansningsverk,
som har ingående vinkel utan kurtin och flanker.
TÅP, n. 3. (fam.) Se Våp.
TÅPIG. a. 2. (fam.) Se Våpig.
TÅPIGHET, f. 3. (fam.) Se Våpighel.
TÅR, m. 2. 4) Droppe af en saltaktig
vätska, som vid smärta eller sorg utpressas ur
tår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
