Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Trollflöjt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
TRO
TRO
t, (Fam.) Det år intet t. atl •.det är en lätt
sak, alt. . . — 2) Verkan af trolldom. Förlaga l.
TROLLFLÖJT, m. 3. Flöjt, hvars toner hafva
någon viss trollkraft.
TROLLFORMEL, lrå’llfå’rrm’l, m. 3. pl.
— formler. Vissa ord, som brukas vid trolldom
och förmenas medföra öfvernaturliga verkningar.
TROLLGUBBE, m. 2. pl. — gubbar.
Barnleksak, bestående i en liten menniskobild af kork
med bly inlagdt i foten, hvarigenom han af sig
sjelf åter reser sig upp, då han nedlägges.
TROLLGUDINNA, f. i. Qvinlig
gudomlighet med förmåga all åstadkomma förtrollningar.
Jfr. Fe.
TROLLHARE, m. 2. pl. — harar, (jäg.) Hare,
som är svår att träffa i håll, och midt under jagten
hastigt försvinner.
TROLLKARL, m. 2. Karl, som brukar
trolldom. (Fam.) Han är ingen l., kan eller vet ej
mycket.
TROLLKNUT. m. 2. Elt slags knut, som
förmenas hafva någon viss trollkraft.
TROLLKONA, f. 4. Qvinna, som brukar
trolldom.
TROLLKONST, f. 3. i) T-en, den föregifna
konsten att på förborgadt sätt genom andra än
naturliga och tillåtliga medel erhålla eller uträtta,
hvad man åslundar. Ulöfva t-en. — Syn.
Trolldom, Trolleri. — 2) Hvarje särskilt, förborgadt
sätt, som för något visst ändamål på detta vis
användes. Bruka l-er.
TROLLKRAFT, f. 3. Kraft, som förmenas
verka på ell förborgadt sätt, i strid med naturens
lagar.
TROLLKRETS, m. 2. Krets, uppdragen af
en besvärjare vid dess besvärjningar. för att
der-inom vara skyddad för de andar, han uppkallar.
TROLLKÖTT, n. sing. En lafarl. Byssus
bombicina.
TROLLYKTA, f. 1. Se Laterna magica.
TROLLMASK. m. 2. Se Armpolyp, bem. 2.
TROLLMEDEL, n S. Medel, hvarigenom ell
trolleri ulföres.
TROLLPACK, n. sing. (fam.) Pack af hcxor
och trollkarlar.
TROLLPACKA, f. 4. 4) Qvinna, som, enligt
folktron, på skärthorsdagen rider till Blåkulla. —
2) Se Trollkona.
TROLLRING, m. 2. 4) Ring, som har någon
förtrollande kraft. — 2) Se Trollkrets.
TROLLSAGA, f. 4. Se Fesaga.
TROLLSALVA, f. 4. Salva, som förmenas
äga någon förtrollande verkan.
TROLLSK, a. 2. 4) Som kan trolla. — 2)
Förtrollad.
TROLLSKOTT, n. 8. Elt slags trolldom,
hvarigenom man framkallade cn frånvarande
persons bild i ett vallenkärl och riktade ett skott
emot den samma.
TROLLSLÄNDA, f. 4. Stor insekt af
Slän-dorna, med 4 lika stora, nätlika, långa vingar.
Lfbellula.
TROLLSMÖR, n. sing. Elt slags smörlik
svamp, som af allmogen på vissa orler tros vara
en lemning af trollen. Aelhalium flavum.
TROLLSPEGEL, m. 2. pl. — speglar. Magisk
spegel, hvari vidskepelsen förmenar att man kan
skåda något tillkommande eller aflägset.
TROLLSPOTT, m. sing. En stor, mjuk, i
yngre tillstånd flytande svamp på marken.
Aron-gylium.
TROLLSPÖ, n. 4. o. TROLLST AF, m. 2.
pl. — sto fvar. Spö, st af, hvarmed en
besvärjare förmenas framkalla andar, eller genom
beröring hvarmed allehanda trollerier kunna
utföras.
TROLLSÅNG, m. 3. Sång, som afsjunges, för
att verka något slags trolleri.
TROLLTRUMMA, f. 4. Elt slags trumma,
som fordom af Seidmän och Seidkonor brukades
vid utförandet af deras trollkonster och ännu i
sednare lider nyttjats af Lapparna vid spådom
(Lapptrumma.)
TROLLVAPEN, n. 3. Vapen, som har en
magisk verkan.
TROLOFNING, trölå vninng, f. 2. Se
För-lofning.
TROLOFVA. trölå va, v. a. 4. Se Förlofva.
bem. 2. — T. sig. v. r. Se Förlofva sig. —
T-d, part. pass. Se Förlofvad.
TROLÖS, a. 2. Som ej håller tro och lofven,
bryter emot utlofvad trohet. T. undersåte, vän,
älskare, make. Sägea ej i fråga om
tjensteför-hållanden, i hvilket fall Otrogen brukas.
TROLÖSHET, f. 3. 4) Egenskapen alt vara
trolös. — 2) Trolös handling.
TROLÖST, adv. På elt trolöst sätt, med
trolöshet.
TROMAN, trèmann, m. 5. pl. — män. (egentL
Tro man; jfr. Tro, III) Hederstitel, som
tillkommer högre embctsmän.
TROMP. se Trumf (på en kanon).
TROMPET, se Trumpet.
TRON. m. 3. (af grek. Thronos, säte)
4)üpp-höjdt säte för regerande furstar, kejsare, konungar,
m. fl., vid högtidliga tillfällen. Sätta sig, sitta
på sin l. Sitta på l-en, äfv. (fig.) regera. (Fig.j
Sälla på l-en, förskaffa regeringen. Sliga på
l-en, tillträda regeringen. Slörla af t-en, slöta
från t-en, med våld beröfva regeringen. — 2)
(fig.) Regerande furstars (isynn. kejsares och
konungars) makt och myndighet. T-ens
preroga-tiver. [Thron.]
TRONA, v. n. 4. (nytt ord, bildadi efler t.
thronen) Sitta på en tron. [Throna.]
TRONARFVINGE, trönärrvinnge, m. 2. pl.
— arfvingar. Arfvinge till tronen eller kronan,
närmare eller fjermare.
TRONFÖLJARE, m. 3. Den som genom börd
eller val är bestämd att efterträda en regent efler
dess död.
TRONFÖLJD, f. 3. Arfsföljd i ett
regerande hus.
TRONHIMMEL, m. 2. pl. — himlar.
Himmel eller lak öfver en tron.
TRONLEDIGHET, f. 3. Det tillstånd i elt
rike, då tronen är ledig, d. v. s. att regenlcn dött,
ulan alt någon ännu efterträdt honom.
TROP, trå p, m. 3. (grek.) Talfigur, då ett ord
nyttjas alt beteckna någonting annat, än hvad det
egentligen betyder.
TROPHÉ, se Trofé.
TROPIK. - fk, m. 3. (grek.) Vändkrets.
TROPIKFÅGEL. - fklå’g’1. m. 2. pl. —
fåglar. Simfågel emellan vändkretsarna, hvit, något
större än en dufva, med två mycket långa fjädrar
i stjerten. Phaelon ælhereus.
TROPISK, tröpissk, a. 2. (af Trop) Oegenilig,
bildlig.
TROPISK, tråpissk, a. 2. (af Tropik)
Tillhörande den del af jorden, som ligger emellan
vändkretsarna.
TROPLIGTIG, a. 2. Pligtig till trohet. Eders
Maj:ls l-sle undersåte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
