Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tro ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO
TRO
563
död t., som utan bättring ocb omvändelse
till-egnar sig tröst af Guds nådelöften. — c) Förmodan,
förmenande. Han är en skälm, det är min t. — 2)
(objektivt) a) (i vidsträckt bem.) Föremålet för hvad
man tror; det som tros. — Dit höra
samman-sällningarne Bondtro, Kolartro, m. fl. — b)
Re-ligionslära. Den kristna, l-n. — c) Apostoliska
l-n ell. blott T-n, kristna kyrkans trenne
trosartiklar. Sjunga n, — 3) T-n, allegorisk
person, vanligen afhildad såsom en qvinnobild med
korset eller kalken i ena handen. — 4)
Tillför-sigt, tillit, förtröstan. Del är en falsk
menni-ska; man kan ej sätta mycken l. till honom.
— B) Pålitlighet, trofasthet; trohet. Han har
hvarken t. eller ära. Pä god t., i förlitande
på ens ärlighet, heder. Pä t. och ära, uttryck,
hvarigenom man bedyrar något, t. ex.: På l. och
ära, så förhåller del sig verkligen. På
adcls-manna, prestmanna (o. s. v.) t., vid den
trovärdighet adelsmän, prestmän o. s. v. förtjena. Hålla
sin t„ för blifva trogen. Bryta? sin l., afvika från
den trohet, man är någon skyldig. T. och löfven,
löfte om trohet.
TRO, adj. oböjl. III. (gam.) Trogen. — Deraf
Trornan, Troljenare.
TROCHAISK ell. TROCHEISK, TROCHÉ, se
Trokaisk, Troké.
TROCKLA, se Tråckla.
TROENDE, se Tro, I.
TROFAST, a. 1. Af bepröfvad trohet; som
ej bryter sin tro. En t. vän. — Adv. På ett
trofast sätt, med trofasthet.
TROFASTHET, f. 3. Fast, bepröfvad trohet.
TROFÉ, träfé, m. 3. (grek. Tropaion)
Segertecken, bestående af eröfrade fiendtliga vapen,
rustningar m. m. Brukas äfv. skämtvis. [Trophé.j
TROGEN, trögänn, a. 2. neutr. — et. 1) Som
samvetsgrant bemödar sig att obroltsligt uppfylla
sina pligter, förbindelser till en annan, med
hvilken man är förbunden genom tjensteförhållande,
löfte om lydnad, vänskap, kärlek, o. s. v. T.
tjenare, undersåte. T. vän, älskare, make.
Vara någon t. Man säger äfv.: T. själ, t-et
hjerla, o. s. v. — 2) a) Som röjer, utvisar,
åtföljes af trohet. T. kärlek, vänskap. T-el nit.
— b) Ståndaktig, framhärdande. T. väntan. T-el
hopp. — c) Uppriktig. Med t. önskan, all...
— 3) Som med tro omfattar en lära och
ståndaktigt förblifver dervid. En l. kristen. — Brukas
ofta substantivt: De trogne. — 4) Noggrann. En t.
öfversällning.
Anm. Skilnaden emellan Trogen ocb Ärlig ses
af bem. 4. Trogen tjenare är den, som på
allt sätt är sin husbondo lillgifven oeh söker
all befrämja hans bästa, icke talar illa om
honom, ej förråder hans hemligheter eller
stämplar emot honom, o. s. v. Ärlig tjenare är
den, som, i sitt förhållande till husbonden, ej
bryter emol sjunde budet. En trogen tjenare
är således äfv. ärlig, men ej tvärtom.
TROGET, adv. 4) På ett troget sätt, med
trohet. T. tjena, älska någon. — 2) Ståndaktigt.
T. förbida på sin plats. T. följa Chrisli lära.
— 3) Noggrant. T. öfver sälla. En l. åler
gifven bild.
TROGLODYT, troglådyl, m. 3. (af grek.
Troglä, håla, och Dyo, jag dyker, beger mig ned)
En, som bor i en jordhåla.
TROHET, f. 3. 4) Samvetsgrant bemödande
att bibehålla andras förtroende, att obrottsligt
uppfylla sina pligter, förbindelser till andra. Jfr.
Trogen, bem. 4. T. i tjensten. T. i vänskap,
kärlek. — 2) Ståndaktigt förblifvande vid en lära,
isynn. en religionslära. — 3) Noggrannhet. En
öfversällnings t.
Anm. J afseende på skilnaden emellan Trohet
och Ärlighet, so Änm. vid ordet Trogen.
TROHETSED, m. 3. Ed, hvarigenom man
förbinder sig lill trohet emot någon. Svära l.
Aflägaa tro- och huldhetsed.
TROHJERTAD, a. 2. Uppriktig och derjemte
ulan misstroende lill andras uppriktighet.
TROHJERTENHET, f. 3. Egenskapen att
vara trohjertad.
TROJA, lrå’ja, f. 4. (i tärningspel) Tre. T jor
alla, två treor.
TROJADUS, –dus, m. 3. 4) (i tärningspel)
En trea och en tvåa. — 2) (fig. fam.) Slump, träff.
Låta komma an på en t. Del kommer an på
en l., om . ..
TROKAISK, tråkåjsk, a. 2. (i prosodien) T.
versart, sqm beslår af trokéer.
TROKÉ. tråké, m. 3. (grek.) Versfot af en
lång och en kort stafvelse (-w). Kallas äfv.
Choræus, och skrifves efter latinet Trochæus.
[Troché.)
TROLIG, a. 2. Se Sannolik. Del är t-l, alt
så sker. Del håller jag myckel l-l. — Syn.
Sannolik, Antaglig, Liklig. — Trolighet, f. 3.
TROLIGEN ell. TROLIGTVIS, adv. Efter
hvad man har anledning att tro. Han kommer
t. i morgon. — Syn. Sannolikt, Förmodligen,
Efter all anledning, Likliglvis.
TROLL, n. B. 4) Benämning, hvarmed
Gö-terne utmärkte de före dem i Sverige bosatta
Jötnarna (Jättarna), med hvilka de lågo i
oupphörliga fejder. Såsom af flera ställen i sagorna
synes, innebar denna benämning till en början
ingenting föraktligt, och torde ursprungligen hafva
belydt det samma som grek. Troglodyläs (jfr.
Troglodyl). Denna förmodan vinner slöd deraf,
alt Jöinarne äfv. benämdes: Jordhålornas folk,
Bergbuar. Småningom antog ordet en föraktlig
betydelse, och blef efter kristna lärans införande
liktydigt med Hedning. Enligt historiska intyg
bodde, ännu i elfte århundradet, uti vissa aflägsna
bergstrakter af Småland, ett särskilt folk, som
kallades Troll, och som ofta röfvade till sig
qvin-nor från landsbygden. Häraf de många sägnerna
om menniskor, som blifvit bergtagne. — 2) Från
alt beteckna verkliga menniskor Öfvergick ordet
med tiden lill begreppet af fiendtliga andeväsen
i menniskogestalt, som troddes hafva sitt tillhåll
i berg och jordhålor, dit de röfvade menniskor,
äfvensom de genom trolldomskonsler gjorde mycket
ondt. — 3) (Gg. fam.) a) Elak menniska, isynn.
ful, stygg, elak qvinna. Taga t-et för gullel,
gifta sig med en ful eller elak qvinna, men som
medför mycket penningar i boet. — b) (skämtv.)
Litet l., liten skalkaklig, förledande qvinna. Dill
lilla t.! [Tråll.]
TROLLA, v. n. 4. Bruka trolldom. Kunna
l. T. bort, främ, Tn, se Borllrolla, &c. —
Trollande, n. 4. [Trålla.]
TROLLBOK, f. 3. pl. — böcker. Se
Svart-konslbok.
TROLLBÄR, n. B. 4) Se Ormbär. — 2) Bär
af Ikteört (Aclæa spicata).
TROLLBÄRSÖRT, f. 3. örten Paris
Quadri-folia med gröna blommor och svartblå bär.
TROLLDOM, m. sing. Trollkonstens utöfning.
Jfr. Trollkonst. Bruka t., öfva trollkonster.
TROLLDRYCK, m. 3. Dryck, som äger något
slags trollkraft.
TROLLERI, d. 3. 4) Se Trolldom. Del är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
