Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sädesharpa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
806 SÄD
SÄDESHARPA, f. 4. Rissel, till sädens
rensning.
SÄDESJORD, f. sing. Jord, som brukas till
sädesodling.
SÄDESKORN, n. 5. 1) Frö ell. korn af något
sädesslag. — 2) (i sing. kollektivt) Säd, som
förvaras till såning.
SÄDESKRÅKA, f. 1. Fågel af Kråkslägtet,
svart med vacker violett eller purpurglans; lefver
af frön, m. m. Corvus frugilegus.
SÄDESKÄRL, n. 5. (anat.) Kärl för
sädes-Yälska.
SÄDESLADA, f. 4. Lada, hvari skuren säd
inbergas och förvaras till tröskning.
SÄDESLAND, n. 5. Säges om ett land, med
afseende på dess förmåga att framalstra säd.
Godt s.
SÄDESLASS, n. S. Lass med skuren säd, som
inköres.
SÄDESMAN, m. 5. pl. — män. En, som sår.
SÄDESMASK, m. 2. Larfven af Sädesflyet,
som finnes i sädesmagasiner.
SÄDESMÅNAD, m. 3. Månad, då såning
verk-ställes.
SÄDESMÅTT, n. 5. Mått eller målkärl för
uppmätning af säd.
SÄDESORT, m. 3. Ort med afseende på dess
förmåga att framalstra säd. God s.
SÄDESQVARN. f. 2. Qvarn, der säd
för-males.
SÄDESRTSSEL, n. 8. Se Sädesharpa.
SÄDESRÅG, m. sing. Se Ulsädcsråg.
SÄDESSKYL, m. 2. Se Skyl.
SÄDESSLAG, n. 5. Särskilt slag af
sädesväxter. Råg, hvcle, korn, hafre äro olika s.
SÄDESSTRÄNG, m. 2. (anat.) Strängartad
förbindning af de kärl och nerver, som leda till
tesliklarna.
SÄDESTIONDE, m. sing. Tionde af åkerns
afkastning.
SÄDESTJUGA, f. 4. Tjuga, som begagnas
vid sädesbergning.
SÄDESTÜNNA. f. 4. Tunna spannmål.
SÄDESVAGN, m. 2. Vagn, hvarpå skuren
läd inköres.
SÄDESVANNA, f. 4. Se Vanna.
SÄDESVIFVEL, m. 2. pl. — viflar. Insekt
af Skalbaggarna, stor som en myra och svartbrun,
hvars larv är den så kallade svarta Kornmasken.
Curculio granarius.
SÄDESVIND, m. 2. Vind, der spannmål
förvaras.
SÄDESVÄTSKA, f. 4. Befruktande vätska hos
mannen eller hos djurhanar.
SÄDESVÄXT, f. 3. Sådan växt, hvars frön
begagnas eller kunna begagnas till beredning af
bröd.
SÄDESÅKER, m. 2; pl. — åkrar. 4) Åker,
besådd med säd. — 2) Åker, hvarpå säd odlas.
SÄDESÅR, n. 3. 4) År, då en åker är i säde.
— 2) År, med afseende på sädesskördens godhet.
Godt, dåligt s.
SÄDESÄRLA, f. 4. Fågel af Ärlornas slägte,
7% tum lång, med askgrå rygg. Molacilla alba.
Har sitt namn deraf, alt, innan hon hvarje år
inflyttat och efter det hon utflyttat, är det ej
nyttigt att plöja. Kallas äfv. Ringärla.
SÄDFLYTNING. f. 2. Ofrivillig flytning af
sädesvätskan. — Syn. Pollulion.
SÄDGÄS, se Sädcsgås.
SÄF, sä’v, m. sing. Ett slägte af gräsväxterna,
i vatten. Scirpus. I allmänhet menas dermed
SÄG
arten Knappsäf, S. palustris, som brukas till
taktäckning och mattor. — Ss. S-matta.
SÄFFE, m. sing. eller
SÄFFEROT, f. 3. pl. — rötter. örtslägtet
Athamanta.
SÄFKORG, m. 2. Korg, flätad af säf.
SÄFLIG, sä‘vligg, a. 2. (af isl. Sef, lugn) Af
ett stilla och fredligt lynne.
SÄFLIGHET. f. 3. Stilla och fredligt lynne.
SÄFLIGT, adv. På ett säfligl säll, med
säf-lighet.
SÄFSPARF, m. 2. pl. — sparfvar. Fågel af
Sparfslägtet. Emberiza Schoeniclus.
SÄFSÅNGARE, m. 3. Sångfågeln Sylvia
Schoe-nobænus.
SÄFVELIG, m. fl., se Säflig, &c.
SÄFVENBOM, m. 2. Elt sydeuropeiskt
barrträd med stark lukt och begagnadt i farmacien.
Juniperus sabina.
SÄGA, sa ga (uttalas i dagligt tal: säja), v. a. 2.
Impf. Sade. Sup. Sagt. Part. pass. Sagd. 4)
Med ord yttra. S. cn någol. S. elt par ord
åt, till någon. S. någol om en person. Hvad
säger ni om del? Han sade icke ett ord om
den saken. S. sanningen. Han tordes ej s.
elt ord. Säg del icke för någon mcnniska.
Som han säger, få vi snart regn. Jag har
hört sägas, alt .. . Man säger, del säges,
all... Han säges vara död. Förlusten säges
vara betydlig. Han säger sig vara rik. Han
säger sig icke mera behöfva del. Dc hafva
mycket all s. om henne. Derom, deröfver vore
myckel alt s. Hvad har han all s.? Som
sagdl är. Jag sade blott så, utan egentlig
mening. £ någon god morgon, helsa god
morgon pa någon. Säg oss namnet, nämn <5cc. Jag
vill dermed s., all..., jag menar dermed, att...
Låt mig ej s. del flera gånger, nödga mig ej
att upprepa det. Låt det vara er sagdl, rätta
er derefter. S. ell. låta säga sig ule.° låta säga
besökande, alt man ej är hemma. Låta s. sig,
rätta sig efter hvad man säger, efter varningar,
föreställningar o. s. v.; äfv. taga skäl. Vare sagdl,
må så vara; det är afgjordt. Är det der före
sagdl, att...? följer deraf, alt...? Om jag så
får s., uttrycka mig. Så all s., ell. så lill
sågandes, ell. att jag så må s., för att så
uttrycka mig. Hvad var del, jag nu ville s.?
säges. då man söker erinra sig något, som man
ämnat säga, men under talels gång genom något
afbrolt kommit att förglömma. Jag måtte s..
all..., jag måste tillstå, alt. .r Jag målte s.!
(tonvigt på målle) uttrycker ett slags hån, förakt,
spotsk förundran, o. s. v. Nå. jag säger ell.
Jag målle s.! uttrycker i allmänhet förundran,
öfverraskning. beundran, o. s. v. I samma mening
säges äfven: Del målle jag s.! Jag kan inle s.,
icke just mycket, det går an. Ni säger någol,
hvad ni nu sagt, förtjenar uppmärksamhet. (Pop.
o. fam.) Hvad säger ni? ell. Nej, säg! uttrycker
hög grad af öfverraskning, förundran vid
åhörandet af en nyhet, o. s. v. Säg det! Må s. del!
yttras, då man hör något omtalas, som väcker
förundran, Öfverraskning, o. s. v. Del säger sig
sjelft, förslås af sig sjelft. — S. af sig, sc
Af-säga sig. S. efter, emöl, fram, förut, se
Eftersäga, &c. Hvad har ni dercmot all s.? alt
invända? S. frå’n sig, se Frånsäga sig. S.öm,
se Omsäga. Säg om det, om ni törs, säg det
ännu en gång &c. S. på, anmärka emot,
klandra, t. ex.: Folkel har myckel alt s. på honom.
S. till, å’l, se Tillsäga. Säg till, när du år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
