Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sköljbalja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖ
in öfver ell fartygs däck och vräker något ut i
sjön, då den lemnar däcket. — Syn. Spola,
Af-skölja, Afspola, Bortskölja, Bortspola. — 2) (fig.)
Förbiflyta, med sitt vatten gå intill. Rhenfloden
s-jer stadens murar. Hafvet s-jer slottets
murar. — Sköljande, n. 4.
SKÖLJBALJA, f. 1. Balja, som användes till
sköljning.
SKÖLJFAT. n. S. Fal, hvari något sköljcs.
SKÖLJNING, f. 2. 4) Sköljande. — 2) (jäg.)
Isens försvinnande af sjöar vårtiden.
SKÖLJVATTEN, n. 8. Vallen, som användes
till sköljning.
SKÖLMALM, m. 3. (bergv.) Malm, som finnes
i skölgångar.
SKÖLP, m. 2. Se Sköl.
SKÖLPGRUS, n. sing. Grus, som finnes i
skölar.
SKÖLPNING, f. 2. (sjöt.) En i ett trästycke
gjord urhålkning.
SKÖLPSTEN, m. 2. Småsten i skölar.
SKÖN, n. sing. oböjl. I. (gam.; af Skönja)
Behag, godtycke. Lemna i ens s. Del slår i
hans s., del står honom fritt att göra efter behag.
SKÖN, a. 2. II. (af Skina) 1) Utmärkt vacker.
S. qvinna. S. karl. S. trakt. S-l väder. S-a
färger. S. konst, se Konst. S. litteratur,
litterära arbeten, som tillhöra villerhelcn. — Syn.
Se Vacker. —- 2) Förträfflig, utmärkt god,
be-qväm. S-a frukter. S-l tillfälle. S. säng, soffa.
— 3) Ganska rolig, kostlig. S. historia. —
Sköna brukas ofta subslantivt för: Skön qvinna,
l. ex.: Den s-a, de s-a. Min s-a! Hans s-a,
älskarinna, kärcsta. — Det s-a, s. n. def. (estet.)
Allt hvad som genom fullkomlighel i form
uttryck eller innehåll väcker lifligt behag, såsom
motsvarande ett ideal.
SKÖNFÄRGARE, m. S. Färgare, som utöfvar
skönfärgeri.
SKÖNFÄRGERI. n. 3. ell. SKÖNFÄRGMNG,
f. 2. Färgning med äkta, outplånliga färger.
SKÖNHET, f. 3. 4) Egenskapen alt vara
skön; fullkomlighet i form, ultryck eller innehåll.
En qvinnas s. Nejdens s. Naturens s.
Konstens s. En laflas s. Ell ställes s. hos cn
skald. Tankarnes, idéernas s. hos cn
författare. — Syn. Fägring, Duglighet. — 2) (fam.)
Skön qvinna. Hon är en s. af första rangen.
— 3) Skönt uttryck, skön tanke, skönt ställe hos
en författare. En bok, rik på s-er.
SKÖNHETSFLÄCK, m. 2. 4) Liten fläck pä
huden, som anses förhöja skönheten. — 2) Se
Musch.
SKÖNHETSKÄNSLA, f. sing. Sc
Skönhels-sinne.
SKÖNHETSLÄRA, f. 4. Lära om det sköna
i och för sig. — Syn. Estetik.
SKÖNHETSMEDEL, n. 5. Förskönande medel.
SKÖNHETSPLÄSTER, n. 3. Se Musch.
SKÖNHETSSINNE, n. sing. Sinne för det
sköna.
SKÖNHETSVATTEN, n. 6. Förskönande medel
i flytande form.
SKÖNJA, v. a. 2. (isl. Skynia, sannolikt af
gamla verbet Skå, skåda, se) Har blott pres.
indik., imper., infin. o. part. akt. 4) Blifva varse,
se. S. elt ljus på afstånd. — Syn. Se Se. —
2) (fig.) Inse, förstå. Dcrutaf s-jes, all ... —
Skönjande, n. 4.
SKÖNS, adv. (sjöt.) Snedt.
SKÖNSKRIFNING, f. 2. Den yttre
skrifsti-lcns formning på ett skönt salt.
SKÖ 589
SKÖNSKRIFVARE, m. 5. En, som är öfvad
uti och sysselsätter sig med skönskrifning.
SKÖNT, adv. 4) Utmärkt vackert. S.
formad. — 2) (fam.) Utmärkt väl. förträffligt. Del
smakar s. Ligga s. — Inl. Godt! ganska bra l
Han kommer. S.!
SKÖNT, konj. Se Än skönt.
SKÖNTRYCK, n. S. (boktr.) Den formen, på
hvilken andra kolumnen af elt ark befinnes; äfv.
den formen, som tryckaren först insatt eller först
tryckt. Motsatta formen kallas Moltryck.
SKÖR. a. 2. (af gamla verbet Sköra, bryta)
4) Som lätt brister. Säges om de fasta kroppar,
hvilkas delar icke kunna flyttas ifrån hvarandra,
utan att slitas eller förlora sammanhanget. S.
metall, som brisler i stycken under elt slag af
hammaren. — 2) (fig., pop. o. skämlv.) Svag, klen,
dålig. I nekande satser. Här finner du den,
som icke är s.
SKÖRAKTIG, a. 2. (af gamla adjektivet Skör,
oren) Som lefver i liderlighet; liderlig, otuktig.
— Skör akti g hel, f. 3. — Skör a k ligt, adv.
SKÖRASK. m. 2. Ask, hvari skörc förvaras.
SKÖRBJUGG, m. sing. (sannolikt af belg.
Scheurbuyk) Elt slags svår sjukdom, härrörande
af blodets och vätskornas förskämda beskaffenhet,
och som visar sig i de fasta delarnas
förslapp-ning, åtföljd af oluslighet, matthet, elak
ande-drägt, blödande tandkött, pussigbel, värk i de
broskakiiga delarna, m. m. — Ss. S-s artad.
[Skjör -.1
SKÖRBJUGGSDEKOKT, –-kåckt, m. 3.
Dekokl, lillredd alt nyttjas emot skörbjugg.
SKÖRBJUGGSGRÄS, n. 3. Se Skedört.
SKÖRBJUGGSÖRT, f. 3. Se Fetknopp.
SKÖRD, m. 2. (af Skära) 4) Inbergning af
säd och andra jordens frukter. S-en har slagit
väl ul i år. (Fig.) S. af lagrar, förvörfvandc
af krigsära; säges äfv. om annat slags ära. — 2)
Den lid på året, då säden skördas. — &.
Skördetid.
SKÖRDA, v. a. 4. Skära ocb inberga säd
och andra jordens frukter. S. säd. Brukas ofia
absolut, l. ex.: Man håller på all s. (Fig.) S.
lagrar, förvärfva ära, isynnerhet krigsära. S.
vinst, hafva vinsl af något. Han har s-l mycket
dervid, förljenl rnyckct derpå. — Syn. Berga,
Afmeja. Inberga.
SKÖRDAND, m. sing. Skördetid.
SKÖRDARE, c. 5. En, som skördar säd, m. m.
SKÖRDEMAN, m. 3. Mansperson, sysselsalt
med alt skörda säd, m. m.
SKÖRDEMÄNAD, m. 3. Benämning på Augusli
månad.
SKÖRDOSA, f. 4. Dosa, hvari skörc förvaras.
SKÖRE, n. 4. (af gamla ordet Skior, eld) Brändl
linne, som tillförcnc användts i stället för fnöskc.
— Syn. Tunder.
SKÖRHET, f. 3. Egenskapen alt vara skör.
Jfr. Skör, 4.
SKÖRL, m. sing. (mineral.) Svart Turmalin.
— Ss. S-berg, - kristall.
SKÖRBLENDE, n. sing. (mineral.) Se
Horn-blende.
SKÖRLEFNAD, m. 3. (af gamla adjektivet
Skör) Otuktig lefnad, liderlighet.
SKÖRLSPAT, m. sing. (mineral.) Spalig skörl.
SKÖRSILKE, n. 4. Algslägtct Dialoma.
SKÖRT, schö’rrt, n. 5. Nedre delen af en
rock, tröja, jacka o. s. v., på hvardera sidan nedom
lifvcl. Frack med långa s.
SKÖRTA UPP, se Uppskörta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
