Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skärningskonst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
SKÄ
SKÖ
SKÄRNINGSKONST, f. sfng. Konsten att skära
figurer i trä, elfenben, o. s. v.
SKÄRNINGSLINJE, f. 3. (geom.) Den linie,
i hvilken tvenne planer skära hvarandra.
SKÄRNINGSPUNKT, m. 3. (gcom.) Punkt, i
hvilken tvenne ellcr liera linier skära hvarandra.
SKÄRP, n. B. (A. S. Sceorp, klädnad) 4) Bredt
band af taft ellcr annat tyg, som fordom bars
ifrån höger lill venstcr såsom axelgchäng, men
sedan burits såsom lifgehäng. Bildar
sammansättningen Oflicersskärp. — 2) Armbindel. Bära
armen i s. — 3) Bredt band, som frunlimnier
bära om lifvet.
SKÄRPA, v. a. 2. (af Skarp) 4) Göra skarp,
skarpare. S. en egg. — 2) (bergv.) Göra en
gruf-öppning. — 3) (fig.) a) Göra strängare, svårare.
S. lagen, siraffel. — b) Göra starkare,
skarpsinnigare; stärka, öfva. S. minnet, /örståndet.
— c) S. in, se Inskärpa. — 4) (sjöt.) Brassa
ett segel skarpt ellcr lätt bidevind. —
Skärpande, n. 4. (för bem. 3.)
SKÄBPKMF, m. 2. pl. — knifvar. Ett slags
verktyg hos bokbindare.
SKÄRPNING, f. 2. 4) Handlingen, hvarigenom
något skärpes. — 2) (bergv.) a) En grufvas
öppnande. — b) Gruföppning.
SKÄRPSPÄNNE, n. 4. Spänne, hvarmcd elt
frunlimmersskärp sammanhållcs.
SKÄRRAM, schär-räm. m. 2. (fabr.) Se Varpa.
SKÄRSELD, m. 2. 4) (enligt kalolska
kyrkans lära) Elt särskilt pinorum, der menniskornas
själar, efler döden, renas ifrån jordlifvets synder.
— 2) (fig. fam.) Svår pina, plåga.
n SKÄRSKIFVA, f. 4. (tekn.) Smidd, i kanten
stålad skifva på elt skärverk.
SKÄRSKÅDA, v. a. 4. (af Skär, klar, tydlig,
och Skåda) Noga granska, moget pröfva och
öf-verväga. — Skärskådande, n. 4. o.
Skär-s kådnin g, f. 2.
SKÄRSKÅDAN, f. sing. indef. Skärskådande.
SKÄRSL1PARE, m. B. En, som slipar saxar,
knifvar. m. m.
SKÄRSTEN, m. 2. (bergv.) Oren metall, som
allenast en gång genomgått smältning.
SKÄRSTOCK, m. 2. (skepp.) Tvärlrä, som
lägges öfver en lucka.
SKÄRSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Slång,
hvarmed vid stålbränning kol utbredas jenit.
SKÄRTALLRIK, m. 2. Kökstallrik af Irä alt
skära på (t. ex. gräslök, persilja, o. s. v.).
SKÄRTAND, f. 3. pl. — länder. Se
Ögon-tand.
SKÄRTEN. m. 2. Ten, genom skärverk
utskuren af en valsad jernskcna.
SKÄRTHORSDAG, m. 2. Thorsdagen näst
före påsk. — Ilar sitt namn af Skära, rena, feja,
emedan man på den dagen borde, såsom en
bc-redelse lill påskhögtidens firande, rena sig ifrån
den aska, som man, till tecken af djup sorg,
under fastlagen haft strödd öfver sig.
SKÄRTRISSA, f. 4. Elt slags cylindrisk fil.
SKÄRULL, f. sing. AtTall vid klädes
öfver-skärning.
SKÄRVERK, n. B. Valsverk med flera
cirkelrunda slållagda skifvor (Skärskifvor),
hvar-medelst det valsade jernel fördelas i smala lenar
(Skärtenar).
SKÖFLA, v. a. 4. I krig, fejd, med
fiendehand beröfva innehyggarne i land eller stad alla
deras dyrbarheter. Jfr. Plundra, Härja. —
Sköf-lande, n. 4.
SKÖFLARE, m. 8. En, som sköflar.
SKÖFLING. f. 2. Handlingen, då man
sköflar. Lemna, gifva till s-s, gifva lof all sköfla;
äfv. (fig.) låta förstöras.
SKÖFVE, n. 4. Skjul. Deraf Porlsköfve,
Vagnssköfvc.
SKÖKA, f. 4. Allmän hora. — Syn.
Glädjeflicka. Nymf, Glädjenymf, Kärleksnymf, Naitfågel,
Nattfjäril.
SKÖL, m. 2. 4) Urgröpning i marken genom
strömmande vallen. — 2) Se Skolgång.
SKÖLD, m. 2. (af Skyla) 4) Försvarsvapen
emot hugg, slick, pil- och spjulkasl, af olika
ämne, form och storlek. Föra s. och hjelm. —
2) (fig.) Beskydd, värn, försvar. Herren är min
s. — 3) Se Vapensköld. Föra en bjelkc i s-en.
(Fig.) Föra någol i s-en, hafva något i tankarna.
Jag märker väl, hvad han förer i s en, hvad
han tänker, ämnar, förehar. — 4) (nal. bist.)
Benämning på snmteliga de afdclningar af en
insekts kropp, som silla bakom hufvudet (Thorax).
— Ss. S-formig, -lik.
SKÖLDBROSK, n. B. (anat.) Etl brosk vid
öfre ändan af luflröret.
SKÖLDEBREF, n. 8. Se Adelsbrcf.
SKÖLDEMÄRKE, n. 4. Se Vapensköld.
SKÖLDHÅLLARE, m. B. (herald.) Figur, ställd
bredvid cn sköld, för att uppehålla den.
SKÖLDLAF, m. 2. pl. — lafvar. Lafsläglct
Peltidea.
SKÖLDLUS, f. S, pl. — löss. Elt slägle af
halfvingade insekter, som uppehålla sig på växters
blad. Coccus. Dil höra Kochenill, Kermeslusen
och Laccalusen.
SKÖLDMÖ, f. 3. pl. — mör. Se Amason.
SKÖLDPADD. m. sing. De hornortade plåtar,
hvarmed skalen på vissa sköldpaddor äro beklädda,
och som användas lill hvarjehanda arbelen.
SKÖLDPADDA, f. 4. 4) S-dor kallas i
allmänhet de djur, som tillhöra 4:a Ordningen af
Krälarne (Amfibierna), med mer eller mindre platt
ellcr bred kropp, ofvan och under betäckt med
skal, saml elt slags näbb i stället för länder.
Grekiska S-n. i Medclhafsländcrna. sällan cn fot
lång, med svarta och gula sköldplåtar.
Geometriska S-n, 8 lill 10 tum lång, i Ostindien och
på Cap, Se f. ö. Alligators-. Fjäll-, Hafs-, Jätte-,
Kärr-, Läder-, NU-, Saltvattens- och
Taggsköldpadda. — 2) (skepp.) Ett slags block. —
Ss. Sköl dpa dds k a l.
SKÖLDPADDSOPPA, f. 1. Soppa på
sköld-paddkött.
SKÖLDSVEN, m. 3. pl. — svenner. (ford.)
Vapendrngare, som bar sin herres sköld.
SKÖLDTAK. n. 5. Sc Stormtak.
SKÖLDTÄCKE, n. 4. (herald.) Täcke öfver
en vapensköld.
SKÖLDÖRT. f. 3. Se Indiansk Krasse.
SKÖLGÅNG, m. 2. (bergv.) Gång, bildad af
cn sköl.
SKÖLJA, v. a. 2. öfvergjuta med vallen, för
att göra ren. S. glas, kärl, tvättade
linnekläder. S. ull, tyger. S. munnen ell. s. sig i
munnen, med välten rengöra munnen. S. af,
bort, néd, se Afskölja, &c. S. i n (om
hafs-vågor): a) (neutralt) Brusa in på däck ellcr i båt,
fartyg, t. ex.: Vågorna sköljde in i bålen; b)
(aktivt) Inkasta, t. ex.: Vågen sköljde åter in
de varor man kastat öfver bord. S. ren,
genom sköljning rena. S- upp, (om vågor) kasta
upp, t. ex.: Hafvcl sköljde upp hans lik på
siranden. S. ur, ut. S. ö’fver, se Öfverskölja.
S. öfver bord, säges om cn slörtvåg, som bryter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
