Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skottsår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKO
SKOTTSÅR, n. 5. Sår af skott.
SKOTTVALL, m. 2. Liten vall eller mur,
bvarpå vid målskjutning målet uppsättes.
SKOTTVAPEN, n. B. Anfallsvapen, som
begagnas alt skjuta med.
SKOTTVAR, a. (utan neutr.) Skygg för skott.
Säges om vildt.
SKOTTVIDD, f. 3. Afståndet emellan ell
skjutgevär och den punkt, dit skottet når.
SKOTTYG, n. S. Etl slags grofl, grått ylletyg.
SKOTTÅR, n. 3. År, som består af 366 dagar
eller en dag mer (Skottdag) än det allmänna
årei.
SKOTVÅNG, n. 8. (bibi.; af gamla ordet
Tveingr, rem) Skoband, skorem.
SKOVAX, n. B. Vax, som brukas till att
glätta skodon.
SKRABBA, f. 1. Se Hafssimpa.
SKRAFLA, v. n. i. Säges om det egna ljud,
som uppkommer, då en mängd små hårda bitar
eller stycken häftigt stöta emot hvarandra, t. ex.
af klapperstenar, glasskärfvor, isbitar, o. s. v. —
Skr af lan de, n. Å.
SKRAFVELIS, skråv’l-i’s, m. sing. Tunn,
skör öfveris, som efler starkt töväder bildar sig
af vatten ulanpå is, med tomrum emellan, så alt
etl skraflande ljud höres, när Öfverisen under
gående eller körning dcrå brister.
SKRAGGEMALM, m. 3. Ett slags
lorblan-dadt jern, beslående af formlösa, slagglika sljcken.
SKRAKE, m. 2. pl. skrakar. Se N rak fågel.
SKRAL, a. 2. (fam.; ursprungi.: torr, gislen)
Se Dålig.
SKRALA, se Skralna.
SKRALLIG, se Skrallig.
SKRALNA, v. n. 4. (sjöl.) Säges om vinden,
då den blir mindre förmånlig.
SKRALTA. skrållta. v. n. 4. (fam.) Vara skral.
SKRALTIG, skrålltigg, a. 2. (fam.) Bräcklig,
klen, dålig.
SKRAMLA, f. 1. Ell slags rundt redskap af
trä, så inrälladt, all, när del med ell på sidan
fästadt handtag svänges häftigt omkring, ett starkt
skrällande buller uppkommer. Deraf Harskramla,
Brandvaktsskramla.
SKRAMLA, v. n. 1. Göra ett starkt,
skrällande. ihålligt buller, såsom t. ex. en qvarn, skramla,
o. s. v. — Skramlande, n. 4.
SKRAMMEL, n. sing. Skramlande.
SKRANGLIG, a. 2. (fam.) Lång och smal,
men utan stadga och fasthet. —
Skranglig-hel. f. 3.
SKRANK, skränngk, n. 8. i pl. äfv.
Skran-kor. Afplankning eller gallerverk, hvarigenom en
plats kringslänges och afsöndras ifrån en annan,
eller en del af elt rum afskiljes ifrån del öfriga
rummet. S. för en domstol, i en domsal. S-orna
kring en lornerplals. Träda inom s-orna vid
ell tornerspel, för att deltaga i torneringen.
(Fig.) Träda inom s-orna, inlåta sig i strid,
läflan. (Fig.) Hålla någon inom s-orna, tvinga
honom att lyda, iakttaga skick, ordning, uppfylla
sin pligt. Hålla sig inom s-orna, göra sin
skyldighet, vara lydig, undergifven. ej uppstudsig.
Gå ell. hoppa öfver s-orna. öfverträda sin pligt.
vara uppstudsig, olydig. — Syn. Balustrad,
Gallerverk.
SKRANKA AF, se Afskranka.
SKRAP, n. sing. (fam.) Hvad som blifvit
af-skrapadt.
SKRAPA, v. a. o. n. 4. 4) Med något hvasst,
skarpt, bårdt stryka öfver ylan af ett föremål,
SKR 373
för att derifrån borttaga något betäckande eller
orenandc. S. med knif. S. en hud, ell skinn.
S. etl baklråg. S. bark, fjäll, smutsen af en
ting. S. hästar, draga en skrapa öfver deras
hud, för att borttaga lösa hår, orenligbet, o. s. v.
S. af, bort, ihöp, ül, se Afskrapa, &c. S.
sönder, söndra genom skrapning. & undan, se
Bortskrapa. (Fig. fam.) S. till ell. ål sig.
genom hvarje slags medel tillegna sig. — 2) Hårdl
stryka något utåt en yla. S med foten, med
fötlerna. Häslen s-r mark med hof. — 3)
(fig. fam.) Gifva en skrapa (bem. 3). S. üpp,
gifva en sträng, allvarsam skrapa. — Syn. Lexa,
Skrubba, Skrupensa. — 4) (neutralt) Spela illa
på fiol. — Syn. Fila.
SKRAPA, f. 4. 4) Skarpt jern, som brukas
att skrapa med. — 2) Se Hästskrapa. — 3)
(fig. fam.) Tillrättavisning, isynn. af förmän. Ge
någon en duglig s. Han har fått en s. i
sittande rätt.
SKRAPANDE, n. 4. Se Skrapning.
SKRAPHAKE, m. 2. pl. — hakar, (skepp.)
Redskap, som nyttjas att skrapa skepp med.
SKRAPJERN, n. B. SKRAPKN1F, m. 2.
pl. — knifvar. Jern, knif, som brukas lill
skrapning.
SKRAPNING, f. 2. Handlingen, då man
skrapar.
SKRAPNOS, f. sing. 4) Ett slags spel med
små olika formade stickor, hvarvid den tappande
skrapas på näsan med den dervid använda haken.
(Fam.) Leka s., slöta sig, få skråma på näsan. —
2) (fig. fam.) Tillrättavisning. Få s.
SKRAPULL, f. sing. Se Skafull.
SKRATT, m. o. n. S. Yttring af glädje,
munterhet, då man skrattar. Brista ul t r. Slå
till ell s. Hålla sig ell. afhålla sig ifrån s.
Jag kunde ej berga mig för s. (Fam.) Dö,
spricka af s., skratta öfverljudt och ulan hejd.
Skratta åt s-en, ulan att veta, hvad man
skrattar åt, endast för det man ser andra skratta. —
Bildar sammansättningarna Gapskratt, Hånskratl,
m. m. — Syn. Flin, Flinande, Flissande.
SKRATTA, v. n. 4. 4) Yttra känslor af
munterhet, genom atl uppdraga munvinklarna
åt ömse sidor, så all framtänderna blottas och
kinderna rundas, under täta utandningar och ett
tält upprepadl, kort och gällt läte (ba! ha! ha!
ell. hi! hi! bi! ell. hä! hä! häl). S. sakta, smått,
hårdl, högt, högljudt. S. hjerlligl,
försmädligt. Komma all s. Narra någon all s. S.
med full hals. S. så all ögonen rinna, så all
man må spricka ell. kikna. S. emol sin vilja.
S. för sig sjelf. S. ål någon. (Fam.) Ge en
någol all s. åt, säga eller göra någol. som
kommer honom atl skratta. Del är inlel all s. ål,
ingenting roligt, snarare ledsamt. S. sig sjuk,
s. sig lill döds, s. ihjel sig, skralta öfvermåttan.
Man kunde s. ihjel sig deråt, det var ytterst
löjligt. S. ål någon, skratta på ett gäckande
sätt i anledning af något, som han sagt eller
gjort, eller för att håna, bele honom. (Ordspr.)
S-r bäsl som s-r sisl, det är icke värdt att
skratta i förtid åt andra; bladet kan lätt vända
sig och man sjelf blifva föremål för åtlöje. S.
üt, se Utskratta. — Har sammansättningarna
Stor-, Små-. Hånskratla, m. fl. — 2) Säges äfv.
om det läte, som vissa fåglar, t. ex. skatan,
låta höra, och hvilket liknar elt muntert skralt.
— Syn. Flina, Flissa. Fnettra, Grina.
SKRATTABORRE, m. 2. pl. — aborrar. Se
Vallensalamander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
