Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sinka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
SIN
SIN
SINKA, sfnngka, v. n. 4. I. (af Sen; fam.)
Söla, dröja. — S. sig, v. r. Fördröja sig. —
Sinkande, n. 4.
SINKA, sfnngka, f. 4. II. Liten krampa,
hvarmed söndrade delar hopfogas.
SINKA, sfnngka, v. a. 4. III. S. ell. s. ihöp,
(lim.) hoplappa. S. porslin, åter hopsätta
sönderslaget porslin. S. koppar, hopfoga stycken
deraf i kanterna, genom deras inskjutning i
motsvarande inskärningar och lödning. —
Sinkande, n. 4. o. Sinkning, f. 2.
SINKARE, sfnngkare, m. 8. En, som gör
yrke af all åter hopsätta sönderslaget porslin.
SINKSAM, sfnngksamm, a. 2. (fam.) Se Solig.
SINLIG, a. 2. 4) Som tillhör, har afseende
på sinnena. S-a njutningar. — Syn. Scnsuel.
— 2) (om person) Som älskar verlden och
sinnenas njutningar. En s. menniska. — Syn.
Sen-sualistisk. — Skrifves äfv. Sinnlig.
SINLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
sinlig. — 2) Det sinliga, sinneverlden. S-en
försvinner och evigheten nalkas. — 3) Sinnena.
S-ens njutningar. — 4) Begär efter sinliga
njutningar. Delta retade hans s. S-ens
förnämsta passioner äro: frasseri, dryckenskap,
vällust. — Äfv. Sinnlighet.
SINLIGT, adv. På elt sinligt sält. Lefva s.
S. uppfatta något. — Motsats: Andligt. — Äfv.
Sinnligt.
SINNAD, a. 2. 4) Som ämnar, lillärnar något.
Han är s. att göra en resa. — 2) Säges äfven
med^ afseende på beskaffenheten af en persons
tillfälliga tänkesätt, sinnesstämning, afsigter. Väl,
illa s., som hyser goda, elaka tankar, afsigter.
Vara väl, illa s. emot någon. Jordiskt s.,
som tänker endast på det jordiska. Kungligt s.,
som hyser en konung värdiga tänkesätt. Huru
är han nu s.? huru tänker han nu? Nu är
han annorlunda s. — Bildar
sammansättningarna Välsinnad, Illasinnad, Argsint, Ondsint, m. fl.
SINNE, n. 4. 4) (i aflmänhet) Förmågan alt
emotlaga intryck af föremål. Yttre s., förmågan
att emotlaga intryck af de utom oss befintliga
föremålen. De fem yttre s-na (ell. i allm. blott
de fem s-na) äro: känsel, smak, lukt, hörsel
och syn. Objektiva s-n, benämning på känsel,
syn, hörsel, emedan de föreställa sådana
egenskaper, som synas tillhöra sjelfva objekterna.
Subjektiva s-n, smak och lukt, emedan de
framställa våra egna känslor, eller vissa af objekterna
frambragta förändringar i våra organer. De
ädlare s-na, syn och hörsel. Inre s, själens
förmåga att förnimma sina egna förändringar och
tillstånd. Vara från sina s-n, icke vara vid
sina s-n, icke hafva sina s-n i behåll, hafva
förlorat bruket af sitt förnuft. o Blifva rörd lill
sina s-n, mista förståndet. Åter komma till
sina s-n, återfå sans. — 2) Själ, hjerta,
sinnelag, lynne. Ell elakt, herrsklyslel s. Gladl s.
Sorgsen lill s-s. Sladig, jemn till s-s. Med
muntra, lediga s-n. Uppreta ens s. Huru är
han till s-s? till sinnelag ell. lynne? Nu är
han någorlunda till s-s, vid temligen godt lynne.
Hafva något i s-t, ämna göra, företaga något.
Hafva ondl i s-t, tillämna något ondl. Få
något i s-t, i tankarna. Del har aldrig kommit,
fallit, runnit mig i s-t, jag har aldrig kommit
att tänka derpå. Föra en något till s-s,
föreställa, påminna en om något. Lägga något på
s-t, blifva ledsen, sorgsen, bekymrad öfver något.
Gå ur s-t, falla ur minnet. Sälla sig i s. på
all..., föresätta sig. Del gick honom djupt
lill s-s, det bedröfvade honom högligen. Vända
sill s. till, ifrån, sin håg till, ifrån. Lugna
s-na, allmänheten. Delta vände folkets s-n ifrån
honom, beröfvade honom folkets tillgifvenhet. —
3) Vilja. Del gick ej efter hans s. Göra efler
sitt s. En man efler Guds s., efler milt s. —
4) Håg, naturlig fallenhet, tycke. S. för del
sköna, för poesi. Han har intet s. för
vänskap. — 5) Vrede, vredgad sinnesstämning, harm;
argt sinnelag, egensinnigbet. Slyra sitt s. Visa
sill s. ell. blott visa s. Pojken har s. som en
Finne. Bryla ell barns s.
SINNEBILD, m. 3. Något kroppsligt, som
tjenar att försinliga något okroppsligt, ett
begrepp eller en idé, t. ex.: Ankaret är hoppets s.,
cirkeln evighetens. — Syn. Emblem, Symbol.
SINNEBILDLIG, a. 2. Som innebär cn
sinnebild, har derpå afseende. En s. figur.
SINNEBILDLIGT, adv. På elt sinnebildligl sätt.
S1NNEBILDSLÄRA, f. 4. Läran om sätlct alt
genom sinnebilder framställa de Gamles mytiska
gudomligheter, dygderna, lasterna och mcnniskans
passioner.
SINNELAG, n. 3. Känslornas och begärens
naturliga beskaffenhet hos en menniska. Hafva
godt, elakt s. — Syn. Hjerta, Sinne, Naturel,
Anda, Karakter.
SINNER, se Sinder.
SINNESART, m. 3. Se Sinnelag.
SINNESDVALA, f. 4. Se Dvala, 2.
SINNESFRID, m. sing. Se Själsfrid.
SINNESFÖRFATTNING, f. 2. Se
Sinnestillstånd.
SINNESFÖRMÖGENHET, f. 3. Se
Själsför-mögehhel.
SINNESFÖRVIRRING, f. 2. Förvirradt
själstillstånd, bvarunder menniskan icke förmår alt
tänka redigt, och antingen tillfälligt, snart
öfver-gående, eller långvarigt, då det är att betrakta
såsom sjukdom, cn lindrigare grad af
sinnesrubbning.
SINNESFÖRÄNDRING, f. 2. Förändring i en
mcnniskas sinnestillstånd.
SINNESLUGN, n. sing. Lugnt sinnestillstånd.
SINNESNEDSLAGENHET, f. 3. Nedslagen
sinnesstämning.
SINNESORGAN, - - årrgån, m. o. n. 3.
Kropps-verktyg för något af de fem sinnena.
SINNESORO, f. sing. Oroligt sinnestillstånd.
SINNESRO, f. sing. Se Sinneslugn.
SINNESRUBBNING, f. 2. Själstillstånd, då
förnuftets verksamhet är väsendtligcn rubbad,
d. v. s. då menniskan ej har fulla bruket af silt
förstånd.
SINNESRÖRELSE, f. 3. Stark och liflig känsla.
— Syn. Affekt.
SINNESSJUKA, f. sing. eller
SINNESSJUKDOM, m. sing. Sjukligt tillstånd,
då själens verksamhet varaktigt och vanligen ulan
feber är så slördt, att den deraf lidande i mer
eller mindre mån är beröfvad bruket af sitt
förnuft.
SINNESSTYRKA, f. sing. Se Själsstyrka.
SINNESSTÄMNING, f. 2. Det tillstånd, hvari
cn menniskas själ för tillfället sig befinner,
beroende af yltre och inre verkande orsaker.
SINNESSVAG. a. 2. Som icke har fulla bruket
af sitt förstånd.
* SINNESSVAGHET, f. 3. Varaktigt
själstillstånd, då menniskan ej har fulla bruket af sitt
förnuft.
SINNESTILLSTÅND, n. 5. Sinnets eller
sjä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
