Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Silhuettera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 SIL
SILHUETTERA, siluättèra, v. a. 4. Aftaga i
skuggportrält.
SILIKAT, –åt, n. 3. (kem.) S-er kallas
ki-selsyrans eller kiseljordens kemiska föreningarmed
icke metalliska baser.
SILKE, n. sing. Den spunna tråden af
silkesmaskens naturliga spanad, sedan denna blifvit
afhasplad ifrån silkeshusen och degummcrad.
Väf-nad af s. (Fig.) Han har ej spunnit s. derpå,
har ej vunnit, snarare förlorat derpå. — Ss.
S-sband,-sberedning,-shand el,-
shandlare, -skläder, -slik, -snystan, -
snäsduk, -sspinnare, -s spinneri,
-sstrumpa, -stofs, -slråd, -sända.
SILKESAFVEL, m. sing. Uppfödande af
silkesmaskar för silkesberedning.
SILKESAND, f. 3. pl. — änder. Simfågel af
slägtet Dopping. Podiccps cristatus.
SILKESDOCKA, f. 4. En viss längd af silke,
hopknuten i cn liten knippa.
SILKESFJÄRIL, m. 2. Se Silkes/ly.
SILKESFLOR, n. B. Flor, väfdt af silke.
SILKESFLY. n. 4. En nattfjäril, hvars larf
kallas Silkesmask, ursprungligen ifrån Kina.
Pha-læna Mori.
SILKESFÅRGARE, m. B. Färgare, som
isynnerhet färgar silke.
SILKESFÄRGERI, n. 3. 4) Konsten att färga
silke. — 2) Fabrik, inrättning, ställe, der silke färgas.
SILKESHARE, m. 2. pl. — harar. En art
Kanin, med lång silkeslen hårbeklädnad, hvaraf
hattar, tyger, vantar o. d. förfärdigas; från
Mindre Asien. Angorisk Kanin.
SILKESHATT, m. 2. Halt, förfärdigad af
noppsilke, af sidenväfstolars siIkcsfällning, o. s. v.
SILKESHUS, n. B. ell. SILKESHYLSA, f. 4.
Se Kokong.
SILKESHÅR, n. 8. 1) Silkeslcnt bär. — 2)
Se Sileshår.
S1LKESHÄRFVEL, m. 2. pl. — hårflar.
Härf-vel, hvannedelst silkcstrådarne afhasplas ifrån
sil-keshusen.
SILKESKARDA. f. 1. Karda, hvarmed silke
kardas.
SILKESLARF, m. 3. pl. — larfver. Se
Silkesmask.
SILKESLEN. a. 2. Len som silke.
SILKESLIM, n. sing. Ett slags lim, som
er-hålles genom silkeslrådarnes ut kokning med
ättiksyra eller vatten.
SILKESLOCK, m. 2. (fig.) Silkeslen lock.
SILKESMASK, m. 2. Larfven af Silkesflyet,
af hvars spånad silke spinnes.
SILKESMULBÄRSTRÄD, n. B. En art af
Mulbärslrädet, hvars Jöf företrädesvis användas lill
föda ål silkesmaskar.
SILKESMUSSLA, f. 4. En mussla, cn fot
lång, solfjädcrlik, ofvan halfrund, som fäster sig
vid klippor med ett grönt, guldglänsande silke,
hvilket fordom af Tyrierna bereddes, färgades och
såldes till högt pris, saml ännu af kustboerna
vid Medelhafvet användes till väfnad af smärre
tyger och stickning. Pinna nobilis.
S1LKESMÖL, m. 2. Maskin, hvarmed silke
tvinnas.
SILKESODLING, f. 2. Silkesafvel och
beredning af silke.
SILKESPLANTA, f. 4. Sc Silkesört.
SILKESRIK, a. 2. Säges om tyger, som
innehålla mycket silke.
SILKESSAMMET, n. sing. Äkta sammet, väfdt
af silke.
SIM
SILKESSPETS, m. 2. Se Blonder.
SILKESSYRA, f. 4. (kem.) Ett slags syra, sord
bcfinnes uti silkeslim.
SILKESVADD, m. sing. Vadd af silke. Se
Vadd.
SILKESVANTE, m. 2. pl. — vantar, I)
Vante, stickad af silkeshårens hår. — 2) Vante,
slickad af silke.
SILKESÖRT, f. 3. En 4 till 5 fot hög planta,
som ger ämne till en silkeslik spånad. Asclepias
syriaca.
SILKÄRL. n. B. Se Glandel.
SILL, f. 2. 4) Mjukfenig fisk, stundom ’»n
fot lång, ofvan svartaktig, eljest silfverglänsande.
i norra delen af Atlantiska hafvet. Clupea
Ha-rengus. — 2) (kollektivt) Sådan slags fisk, insaltad
eller till mat anrättad. En tunna s. Köpa, äta
s. S. och polales. — Ss. S-fiske, - fångst,
-handel, -handlare, -hufvud,
-marknad, -mjölke, -mångelska, -not, -
packning, -pastej, -sallning.
SILLAKE, m. sing. Lake af insaltad sill.
SILLBLICK ell. SILLBLIXT, m. 2.
Luft-meteor, liknande blixten, och som påslås
uppkomma af det starka skentt ifrån sillens hvita
bukfjäll, då bon i stora stim simmer på ryggen.
SILLBOD. f. 2. Bod, der insaltad sill
förvaras eller säljes.
SILLBÅT, m. 2. Båt, lastad med sill.
SILLEBAS, m. 2. Se Hafssula.
SILLERI, se Selleri.
~S1LLFÖSARE, m. B. Benämning på de stora,
glupska rofiiskar, som jaga sillen.
SILLGRISSLA, f. 4. En art simfågel af
släg-let Uria, i de nordliga hafven.
SILLGRUMS, n.sing. Grums, vid sillsalterier,
af sillens innanmälen.
SILLHVAL, m. 2. Se Nordkapare.
SILLKNIPA, f. 4. En art simfågel af slägtet
Alca.
SILLKUNG, m. 2. En taggfenig benfisk. B
till 6 fot lång, silfverglänsande med röda
brösl-fenor; i Medelhafvet. Gymnælrus Tænfa.
SILLMÅSE, m. 2. pl. — måsar. Fågel af
Måseslägiet, med skiflersvart mantel och gula
bcn.
SILLPACKARE. m. B. I sjöstäder, edsvuren
person, som besörjer sillens ompackning och
sortering.
SILLRÅK, n. sing. Allt hvad som af sillen,
vid dess sallning, borlkastas såsom onytligt.
SILLSALAD, - -låd ell.–låt, m. sing.
Maträtt af sill, potates, lök m. m., allt fint hackadi
eller sönderskuret, och som älcs med olja och
ättika. — Skrifves äfv. Sillsallat.
SILLSALTARE, m. 8* En, som insaltar
fångad sill.
SILLSALTERI, n. 3. Ställe med tillhörande
inrältningar, der sill saltas.
SILLTRAN, m. sing. Tran af sill. Jfr. Sill.
SILLTUNNA, f. 4. 4) Tunna, hvari sill är
inpackad. — 2) Tom tunna, gjord alt deri packa
sill, eller som dertill blifvit begagnad.
SILLVAD, f. 3. Nät, som begagnas till
sill-fångst.
SILN1NG, f. 2. Den förrättning, då något
silas.
S1LRÖR, n. B. Se Glandel.
S1LSTEN, m. 2. Sten, som begagnas till
vätskors genomsilning.
SIMBLÅSA, f. 4. En1 med luft fylld blåsa,
som ünnes hos de flesta fiskar nära ryggen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
