Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 RÖ
kel. — Rälvinkli ghel, f. 5. —
Rätvinkligt, adv.
RÖ, f. sing. Se Rör, II.
RÖD, a. 2. neutr. rödl. 4) Benämning på den
af de tre hufvudfärgerna (blått och gult äro de
två andra), hvilken i den prismatiska solbilden,
liksom i regnbågen, är den första, d. v. s. minst
af alla färger bryter solstrålarna. Utsträckes till
alla de olika skiftningarna deraf. Den r-a
färgen i regnbågen. R. som en ros, som
skarlakan, som en räf, som eld, som guld. R.
fläck. R-l hår, skägg. — 2) Säges äfv. i fråga
om ansigtshyn, då den har stark rodnad. R. i
ansigtel. Vara r. som en tupp i ansiglet.
Blifva r. i ansigtel, rodna. (Fam.) Skaffa sig
en r. näsa, supa eller dricka omåttligt, så att
näsan deraf blir starkt röd. — Röd t, n. sing.
Röd färg. — Ss. R-aklig, -hårig,
-hårighet,-måla,-mål an de,-målning,-näsi g,
-prickig, -randig, -skäggig,
-spräcklig, -slr immig, -ådrig.
RÖDARFVE, m. sing. örten Anagallis
ar-vcnsis, på åkrar, med saftiga blad, hängande frukt
och röda blommor.
RÖDBEN, n. S. En art Snäppa, med röda
ben. Totanus Calidris.
RÖDBETA, f. 4. En bekant sockerhaltig
rotfrukt, hvars saft får stark röd färg genom syror.
Inlägga r-lor i ättika.
RÖDBETS, rö dbétts, m. sing. Svagare syrlig
vätska, hvarmed borttagas orenligheterna på ytan
af gods, som skall gulbetsas.
RÖDBLACK, a. 2. Ljusröd, stötande i
mörkgult.
RÖDBLOMMIG, a. 2. 4) Tecknad, målad,
väfd o. s. v. med röda blommor. — 2) (om
person) Som har friska, röda kinder. — Röd
blommig het, f. 3.
RÖDBRUN, a. 2. Brun med skiftning i rödt.
RÖDBRUSIG, a. 2. Kopparfärgad och fnasig,
R. i ansigtel. R-l ansiglc. R. hy»
RÖDBRÄCKA, f. sing. Egenskapen hos jern,
att vara rödbräckt.
RÖDBRÄCKT, a. 4. Så kallas jern, då det
vid rödglödgning brister, eller spricker för
hammarslagen.
RÖDBÄR, s. n. 3. Se Smultron.
RÖDDUK, m. sing. Ett slags med konsionell
starkt färgadt linne från Levanlen.
RÖDEISK. m. 2. 4) Fisk af de Taggfcniga,
nära en fot lång, med tjock kropp, färgen ofvan
vackert röd, inunder silfverglänsande, fenorna gula.
Mullus barbatus. — 2) Se Röding.
RÖDFLÄCKIG, a. 2. Sorn har röda fläckar
pl botten af annan färg.
RÖDFNASIG, a. 2. Röd och fnasig. R. i
ansigtel. R-l ansigle. — Rödfnasighel, f. 3.
RÖDFOT, m. 3. pl. — föller. Se
Slrand-skala.
RÖDFÄRG, m. sing. Elt slags röd färg,
bestående i röd jernoxid.
RÖDFÄRGA, v. a. 4. Anstryka med rödfärg.
— Rödfärgande, n. 4.
RÖDFÄRGARE, m. 5. Person, hvars vanliga
sysselsättning är att rödfärga byggnader o. d.
RÖDFÄRGN1NG, f. 2. 4) Rödfärgande. — 2)
Påstruken rödfärg.
RÖDGLÖDGA, v. a. 4. Glödga något, så all
det blir rödt lill utseendet. — Röd g löd g
ande, n. 4. o. Rödglödgning, f. 2.
RÖDGRÅ, a. 2. neutr. — grått. Grå med
tillblandning af rödt.
RÖD
RÖDGRÖT, m. 2. Mos af röd vinbärssaft
med mjöl.
RÖDGUL, a. 2. Gul, skiftande i rödt; äfv.
blandadl röd och gul.
RÖDGYLDENERTS, m. sing. Röd
silfver-malm.
RÖDHAKA, f. 4. Slägle af Sparflaglarna.
emellan 5 och 6 tum lång, med framhals och
bröst gulröda, öfra kroppsdelarne mörkt olivgröna
eller grågröna. Sylvia rubrcula. Kallas äfv.
Rot-gcl, Rödhakesångare.
RÖDHET, f. 3. Egenskapen alt vara röd;
röd färg.
RÖDHET, a. 2. neutr. — hett. Glödande röd.
RÖDHVEN, m. sing. Grässlaget Agroslis
rubra.
RÖDING, m. 2. En art lax, en till två fot
lång, ofvan brun, inunder gul, med rödl Kött.
Salmo Salvelinus.
RÖDJA, v. a. 2. Impf. Röjde. Sup. Röjl.
Part. pass. Röjd, (i äldre språket Rydia) 4)
Genom rothuggning och stenars bortförande göra
obruten mark tjenlig lill odling. R. mark lill
uppodling. R. af, upp, se Afrödja, Upprödja.
— 2) (i allmänhet) Undanföra allt, som kan vara
hinderligt för något visst ändamål eller är i vägen,
för alt derigenom få fritt utrymme. R. rum,
göra platsen fri för någon kommande eller för
saker, som skola der ställas. R. väg,
undanföra träd, stubbar, stenar o. s. v. för anläggning
af väg. R. skog, ur skog bortrensa torra träd,
utgallra allt som hindrar de större trädens växt.
R. ren, genom rödjande göra en plats fri och
Öppen. R. bort, undan, se ündanrödja. [Röja.]
RÖDJANDE, n. 4. Handlingen, förrättningen,
arbetet, då man rödjer. [Röj —.]
RÖDJNTNG, f. 2. Se Röjning.
RÖDKJUXA, f. 4. Se Lafskrika.
RÖDKLINT, m. sing. örten Agroslemma
Gi-tago, med purpurröda blommor.
RÖDKLÖFVER, m. sing. Allmänt växande
Klöfverart, med röda blommor. Trifolium
pratense.
RÖDKNAPP, m. 2. Ett slags röd svamp, på
döda qvistar. Tubercularia.
RÖDKRITA, f. sing. Elt slags rödt mineral,
som begagnas till färgmaterial, bestående af
lerjord med jernoxid.
RÖDKR1TPENNA, f. 4. Stifl af fin rödkrita,
som användes lill ritning.
RÖDKULLA, f. 4. 4) örten Bartsia
Odon-llles, med rödbruna blommor. — 2) Sc
Röd-klöfver.
RÖDKÅL, m. sing. En sort Kål med
mörkröda, Ijusröda eller violetta hufvuden.
RÖDLETT, a. 4. (af gamla ordet Let, färg)
Som har röd färg. Säges mest i fråga om
an-siglshyn. Ell r. ansigle. En r. flicka. [-[Röd-lätl.]-] {+[Röd-
lätl.]+}
RÖDLING, m. 2. Sc Flamingo.
RÖDLÖK, m. 2. Allmänt odlad Lökart, med
rödaklig blomflock och röd lök. Allium Cepa.
RÖDMADRA, f. 4. Se Fdrgmadra.
RÖDMO, f. sing. Rödaklig mojord.
RÖDMOSSA, f. 4. En rödaktig bladmossa,
som bildar hela lager i cn del kärr och slutligen
bidrager lill deras igenväxande. Sphagnum.
RÖDOCKRA, f. 4. Röd jernockra.
RÖDPIL, f. 2. Buske af Pilslägtet med röda
qvistar, som brukas till korgfläinlng, och inre
barken svafvelgul. Salix purpurea.
RÖDROCK, m. 2. (fam.) 4) Person med röd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
